ellismamma

Min första kärlek är inte svår att räkna ut, Emil Nilsson.
Innan jag träffade honom trodde jag mig veta vad kärlek var, men han bevisade för mig hur fel jag hade.
Det hela började med att en kompis till mig visade hans lunarstorm sida, och jag tyckte han var söt. Sen hamnade vi i samma klass på gymnasiet och kom att hänga i samma grupp. 
Jag strulade mycket med skolan på den tiden, men kunde inte låta bli att slänga ett öga på han hela tiden. Jag vantrivdes i skolan, men jag gick ditt för att få träffa honom, bara för att få se han.
Vi snackade på msn och det blev mer och mer. Men vi var båda blyga, och våra vänner pressade oss sakta men säkert.
Vi träffades hos vänner, men vi snacka mer på internet än i verkligheten, så blyga var vi.
Men det blev bättre och bättre, jag fick fjärilar i magen när jag såg han och satt på msn hela tiden för jag ville inte missa om han loggade in. Trotts jag kämpade med hemska inre strider, så la sig en frid över hela mig när jag var med honom, eller vi snackade.
Jag var så kär så, och jag mådde bra med honom. Jag hade roligt med honom.
Sen hoppade jag av skolan, men vår kontakt fortsatte.
Så kom julen och hela jag var så glad, jag var sååå kär, och vi skulle fira nyår tillsammans hos en gemensam kompis. Allt var så underbart.
På nyårsdagen var vi då där och jag satt som på nålar, jag var så nervös för jag kände på mig något skulle ske. Jag drack, jag skratta och jag njöt. Jag hade det bra. Så närmade sig tolvslaget, och vi gick ut o kollade på fyrverkeriet, alla andra räknade ner och skrek gott nytt år, då precis på tolvslaget kysste han mig. Jag blev som hel, fylld med kärlek och lycka. Vi kysstes kramades och han berätta hur mycket han gillade mig. Så var det gjort, och den 1januari 2007 blev det Jenny & Emil.
Och ännu är det jag och han, vårt liv har ändrats väldigt mycket på fyra år. Vi har fått barn och flyttat hemifrån, Emil får jobba och försörja oss eftersom jag måste gå hemma med vår lilla dotter.
Vårt förhållande är kanske inte det bästa, och hälsosammaste, men jag älskar Emil och jag gör allt för hans skull. Kanske ibland lite för mycket, men vi har gått igenom väldigt mycket tillsammans och jag vet hur mycket han offrar för försörja mig och vår dotter. Det är jag evigt tacksam för. Precis som alla andra har vi våra saker att jobba på. Jag hoppas vi kan hålla ihop i framtiden också, trots våra motgångar och brister.
För det är Emil Nilsson jag älskar, vill vara med och tillbringa min framtid med.
Emil Nilsson, är min första kärlek.