ellismamma

Jag bara måste lägga upp en bild & text på min saknade & älskade Max. Kan inte sluta tänka på han ikväll, vill bara lägga mig ner och gråta men jag kan inte. Jag vill bara ha hem han igen, & jag hade gjort vad som för att få hem han igen. Ingenting är sig likt, mitt liv är så tomt utan han. Säga vad ni vill, men han var så mycket mer än en hund. Han är min bästa vän, min starka pelare. Mitt allt. Han fanns ju alltid där, när jag kom hem dagar jag var ledsen o behövde någon att bara gråta ut hos, han fanns där när jag kom hem och var glad och behövde någon att berätta allt för. Han fanns alltid där, i hallen var gång jag kom hem. Nu... är det bara tomt. Ingen som viftar på svansen, ingen som slickar en i ansiktet, ingen som möter en med öppna armar :'(
Visa dagar är värre en andra, visa dagar går jag bara runt och låtsas som ingenting. Försöker intala mig själv att han kommer hem, han är bara iväg ett tag. Medans andra dagar är hemska, när jag ser hur tomt allt är utan han, ingen att gå ut med, ingen att attackera på golvet och pussa & krama. Ingen att sova med när Emil inte är hemma.
Men jag hade 11underbar år med honom, och det är jag med än tacksam för. Jag önskar bara vi kunde få flera.
Men det var verkligen det tuffaste beslut jag någonsin tagit, och att se han ligga där på golvet helt stilla. Det var hemskt, det kändes som jag begick ett brott när han kämpade emot så. Det gjorde ont att se...
Min fina lilla Max, vad hade jag varit nu om inte du räddat mig så som du gjorde för 11år sen? Min lilla räddare, min, min & åter bara min. Men inte längre. Nu finns du bara i mitt hjärta och minne. Och på en minneshylla i bokhyllan. Jag saknar dig, hoppas du har det bra däruppe. Och lova att möta mig när det är dax. Jag älskar dig, vila i frid <3