ellismamma

Det känns som igår när jag fick reda på jag var gravid. Tiden har rusat fram. Men ett tag kändes det som allt stod still.
23november, när Ellinor blev diagnotiserad Cystisk Fibros. Känslan jag kände då sitter kvar ännu, den kommer nog alltid finnas med mig. Känslan av maktlöshet, sorg och förtvivlan.
Jag vägrade tro att hon var sjuk förens en läkare sa de, jag skyllde på annat. Jag ville inte tro. Jag hoppades hon bara var svår att få upp i vikt. Men när vi körde in i Ekeby efter varit i Lund på sjukhuset och gjort svettestet så ringde Emils mobil och det var läkaren från Lund. De märktes på Emil direkt att något var fel och när han la på slängde han mobilen i instrumentbrädan där fram. (Louise körde han satt bredvid).
Mina ögon svämmade över. Tårarna rann och för en sekund kände jag inget. Min dotter, min av alla.
Hur kunde detta ske, varför just vi? Varför just hon? Min älskade Ellinor av alla....
Jag klandrade mig själv, jag gav henne denna sjukdomen. Jag bär den jävla genen det är mitt fel.
Jag var så ledsen, jag grät så fort jag var ensam. Stod på mig när jag var runt folk. På toaletten, om natten, ute med hunden, ensam hemma. Tårarna tog aldrig slut. Sakta men säkert gick de över i ilska. Jag förstod inte hur de kunde drabba oss och jag ville slå sönder allt som kom mig nära. Jag hade sånt känslokrig inom mig.
Ibland när vi satt i soffan och hon bara brast ut i världens leende började jag storgråta. Kunde inte förstå.
Men nu har jag accepterat läget, hon är inte mindre värd eller mindre älskad för denna sjukdom. Det är min dotter, oavsett hon är frisk eller sjuk. Jag älskar henne lika mycket oavsett vad.
Hon är speciell på alla sätt och vis. Alltid glad.

Hon har lärt mig att inte ta något för givet på ett helt annat sätt än förut. Hon har gett mig en styrka jag inte haft förut. Hon har gett mig en motivation till att ge henne ett liv hon förtjänar mer än många andra.
Hon kom till denna världen för en anledning. I allt finns det en anledning och även om denna är väldigt jobbig och tuff så måste man tänka positivt.
Hon är välutvecklad och positiv. Glad och leksam. Social och bara helt bedårande. 
Hon har allt jag någonsin önskat, min älskade dotter.
Hon ligger ömt invirrat i mitt hjärta, långt in där ingen kan ta henne ifrån mig. Jag älskar henne vilkorslöst och skulle kunna ge henne mitt liv för skona henne helvetet hon står inför.

Skulle någon någonsin säga ett ont ord eller röra henne kommer de få smaka på min vrede. Jag ska tvinga dem gräva sin grav sen slänger jag ner dem där och fyller upp skiten. Där är redan en person som dragit in min älskade dotter i något hon inte borde. Jag kan ju lova er att denna brud ligger illa till.
De är kanske inte jag som gör något, de kanske är jag, vem vet.