ellismamma

Jag orkar inte, de kryper i hela kroppen på mig, jag vill inte.
Jag orkar inte sitta såhär fast ute i ingenmansland alltid. Så jävla ensam och bortglömd.
Jag vantrivs, så vet ni de. Jag hatar denna jävla by, jag hatar bo utanför stan.
Jag vill bara fly, jag vill inte vara här, jag orkar inte det.
Jag har fan glömt vad det betyder och vara social, jag vet knappt vad vänner är längre!
Har fan bara min familj, tacka gud för det i alla fall!
Men fan asså, trodde inte de skulle vara såhär jobbigt, trodde jag kunde ta mig in till stan, viste ju inte att Ellis skulle bli sjuk så vi inte får åka kollektivtrafik. JÄVLA HELVETE VARFÖR ÄR ALLT SÅ ORÄTTVIST?
Emil har åkt till sin kompis igen, han är ju fri på sitt sätt och kan köra hur han vill.
Men har ju förstått vi är för jobbiga & tråkiga att hitta på saker med oxå. 
Jag saknar mamma, pappa, Jonas & Jessica. Saknar stan, saknar plantan. 
Jag hade inte flyttat ut här om jag visste de skulle bli såhär, att jag skulle bli så isolerad. 
Jag orkar inte..... Jag vill inte bo här mer.... Fan asså......

Jag har ju fan bara Ellinor och leva för, inte för det är något bara. Hon är min ängel, jag älskar hennes så högt att de är något sjukt. Jag ångrar inte henne, aldrig i mitt liv. Hon är de absolut bästa som hänt mig, tro mig. Men de känns så, konstigt. Jag vill träffa vänner, folk. Jag vill rida & studera. Gå i skola. För mig är det ren lyx när folk kommer hit, bara av att träffa någon. Men det är sällan, har aldrig kompisar här. Fråga mig inte varför, jag är väl tråkig, jobbig och bor för öde numera. 

Nej jag vet inte hur länge till jag orkar detta. Seriöst, det är hemskt, jag orkar de inte.
Vad fan ska jag ta mig till....................

xoxo J