ellismamma

Ja, jag kom på mig själv hata mig själv något hemskt innan idag. Jag äcklas av hur jag ser ut och att jag inte har styrkan att göra något åt det. Ynkrygg är jag.
Är nere i en liten svacka har jag märkt, har lyckats hålla mig så sysselsatt på senaste att jag inte märkt av de direkt när de istället kom som en bomb idag när jag bara gått hemma o rullat tummarna.
Det kom smygandes o hela kroppen bara fylldes med myror för jag ville inte inse.
Men vad finns där och göra? Jag kan inte göra så mycket åt det, för jag är för svag.
Trött på mig själv så jag kan spy, trött på det mesta. Inte konstigt jag sover så mkt jag kan under dagarna, jag försöker ju fly mig själv o verkligheten. Medans andra dagar när jag inte kan somna så håller jag igång för inte hamna i situationen att inte göra något o behöva känna o tänka.
Det gör ju ont att leva, ont att känna. Det gör ont att vara mig.....
Det är så sjukt, hur kan en människa klara såhär mycket? Finns där ingen gräns i hur mycket skit en människa ska behöva ta? Borde det inte vara lika mkt glädje som sorg? Eller är jag bara dömd till misslyckas...?
För hur jag än kämpsar, hur jag än försöker så slutar det upp i misslyckande, tårar, sorg o smärta.
Jag vet inte... ibland gör det bara så jävla ont. Så många drömmar, önskningar. Så mycket smärta o sorg.
Vet inte vad jag ska skriva mer.. känner mig rätt tom bland all denna smärta o sorg. Jag saknas stora delar av mitt hjärta o själ. Kanske bara bäst o lära sig leva med det... Hur nu det ska lyckas.
Jag är bara så trött på allt detta misslyckande hela tiden, inget inget inget har gått bra de senaste två åren. 
Känns verkligen positivt, verkligen. & inte ett skit kan jag göra åt de längre, för jag är för svag. Ynkrygg.
Men jag har väl mig själv att skylla.... Det är ju och har alltid varit mitt eget fel, eller hur?


Jag är glad jag har min fina Ellinor iallafall, det ger mitt liv en mening o ger mig en styrka o kämpa för ge henne ett värdigt liv även om kanske inte blir som jag vill. Men hon ska veta hon är älskad och inte det minsta misslyckad som sin mamma....

xoxo J