ellismamma

Jag känner mig så jävla ensam just nu, en tomhet på insidan som jag inte på något sätt kan finna något att fylla upp den med. Den kommer och går, gör sig hörd ibland. Jag tror det är en saknar av mitt gamla liv, mina vänner, mitt aktiva liv med hästar, skolan, familjen, djuren. Numera rör sig allt om Ellinor, och det är inget dåligt absolut inte för jag ångrar inte henne, men jag vill så gärna få må bra också. Få loov att känna att mitt liv inte är helt öde pga hur vårt liv slutade upp. Jag undrar var dag, varför mina vänner vänt mig ryggen? Varför ingen vill ses, eller hör av sig? Nej jag är kanske inte bäst på höra av mig och bor utanför stan och jobbar inte. Men inte konstigt man inte hör av sig när ingen svarar eller inte verkar intresserad av och ses längre. Jag saknar känslan av ridningen jag hade förut, spänningen och kärleken. Jag saknar Danilo. Jag saknar skratten, tårarna och motivationen. Jag saknar mig gamla kropp, slimmad, vältränad och vacker. Inte för jag hatar min kropp nu men jag vill inte ha detta överflödet av fett. Jag vill vara smalare så jag kan känna mig attraktiv. Jag saknar en mening med mitt liv, jag hatar o gå hemma och slösa bort mitt liv. Hade det inte varit för min ängels sjukdom hade hon kunnat gå på dagis nu, jag hade kunnat studerat för komma vidare o närmre ett jobb. Men ikke. Jag vet inte ens vad jag vill jobba med, inget är intressant och det jag vill har för lång/krävande utbildning för jag ska klara det med tanke på min situation. Lär väl sluta upp som en ensam bitter kärring på donken eller samhall. Det suger, hårt. Men alla har vi dåliga dagar. Andra mår jag bra o ser positivt på framtiden, sen då o då kommer dessa ensamma o jobbiga kvällar. Det är väl bara o ta det antar jag. Nä nu ska jag sluta tråka ut er med mina "sorger". XOXO J