ellismamma

Inte orkat skriva, sorry! Men varit så trött och bara inte orkat nått typ.
Allt rullar väl på rätt okej får jag väl säga. Livet går framåt sakta men säkert.
Några småhinder stöter man ju alltid på tyvärr.

I förregår natt försvann min lilla Max så jag var ute & leta efter han och hitta han till slut.
Tänkte att de kanske bara var en tillfällighet och att nån tik längre bort kanske löper. 
Men så igår eftermiddag släppte jag ut han på nytt, efter 30min och ingen hund kommit hem gick jag ut för leta upp honom. Gick de hållet jag hitta honom på sist och fråga folk om någon sett honom, men ikke.

Hemma igen, känns väl både bra & dåligt. Skönt att få vara i stan hos familjen en dag i alla fall :D hihi.
Så jag är på rätt bra humör idag, hoppas de håller i, vill inte må så dåligt :/ Men de är svårt med tanke på hur sviken och vilsen jag faktiskt känner mig. Men de finns hopp om jag kan känna lite glädje hehe ;)

Idag hämtade mamma mig & Ellis vid elva tiden :) Så åkte vi & köpte skor till mig så jag kan ta den jäkla kursen nu på djursjukhuset :P Tack mamma <3
Sen åkte vi & handla och sånt. Så nu är jag hemma hos mamsen. Myssss...!
Ska sova här till imorgon, så imorgon åker jag till djursjukhuset och mamma passar Ellinor.
Sen får vi se om jag åker hem eller stannar en natt till, beror på vädret för ska ju ändå in till stan igen på fredag.
Men de får vi se :) hihi.

ha de gött alla, xoxo J

Idag har inte mycket hänt. Var ute en liten runda & gick men inget som gjorde mig gott. Max hoppar på tre ben in i mellan, hans vänstra bakben bär inte honom :'( Rädd för de börjar gå utför nu... Vill inte. De gör ont!!!!!!!!!!! :'/

Sen låg jag & ellis mest på soffan. Kollar på Sandor Slash Ida, rätt bra faktiskt. Lite knas ibland xD

Inga papper från banken om Ellinors fondkonto, IRRITERANDE! Och inte ett ljud från Lund om hennes sjukvårsintyg som jag måste skicka till försäkringskassan för få vårdbidrag. Riktigt surt hur jääävla sega de människorna är där nere. Lite smått sur & arg på dem får jag väl lov och säga. 

Inget går min väg just nu... Tråkigt. Saknas bara att djursjukhuset skiter sig på torsdag. Inga skor, ska testa lillsyrrans men de är nog för små. Nya kostar fan 700kr, vem fan har råd med det?!! :( Så de skiter väl sig där med, kul.. Väldigt.

Aja, Ellinor är glad & lycklig i alla fall, det är huvudsaken! Mitt lilla hjärta <3

ha de gött, xoxo J

Idag var vi på BVC med Ellis, nu väger hon 5810g är 59,5cm lång :D Dutti flicka som växer <3
Så fick hon tre månaders vaccinationen, usch hon blev jätte ledsen! Men sen när jag tog upp henne tystnade hon fortare än jag förväntat mig. Men hon har ju fått sprutor i benet förut så hon är ju lite van eller vad man ska säga.

Sen körde vi till apoteket och hämta massa mediciner o grejor, men allt förutom antibiotikan var beställning på. Suck!

& just nu sitter jag bara o gråter, jag känner mig så förvirrad & vilsen. Så ensam & rädd. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vilket håll jag ska titta på. Allt gör så ont, varje ord är en plåga. Varje tanke är en kniv rätt in i hjärtat.
Jag har så mkt skit i skallen oxå, får fan ingen som helst ro. De ynka 2timmarna jag sov inatt/imorse var fyllda med massa hemska mardrömmar. Så jag fick ju inte sovit så mycket. 

Åh jag hatar mig själv, jag fattar inte varför jag har så svårt & släppa taget & gå vidare. Jag vet inte varför, eller jo egentligen gör jag. Jag litar inte på någon just nu, vågar knappt prata med någon, rädd för jag inte kommer kunna lita igen. Rädd för de kanske sker igen. Rädd för gå vidare om där är något jag inte vet om. För jag vet ju inte, de kan säga sitt & sen står jag där och undrar vad o vem ska ska tro. Jag vill så gärna tro det är över nu, men sist jag gjorde de fick jag en kniv i ryggen, ännu fler lögner. Det gör bara så ont, varför jag? Varför ska jag alltid behöva ha något helvete att genomlida? Jag förstår inte, vad gör jag för fel? Jag förstår verkligen inte.....

Hade jag inte haft Ellinor vet jag att jag inte stannat kvar. Och de känns så fel. Men nån stans tror jag på det kan bli bra igen, att vi kan få det & funka. Jag hoppas, men är rädd för tro. 
För hade detta skett & vi inte haft Ellinor, då hade jag inte tvekat. Då hade jag ju inte haft någon & kämpa för. Även om jag älskar han så mycket. 

Det är när man står i ett sånthär läge, när man blir utsatt för något sånthär man verkligen inser hur mycket man älskar personen. Hur mycket personen betyder & hur ont de gör att bli sviken & sårad av denna.
Men eftersom detta hände är jag så rädd för mina känslor inte är besvarade, för varför skulle annars detta ske? 

Åh jag blir galen, varför skulle detta drabba mig, oss? Jag förstår inte. Jag blir galen :'(
Jag är så rädd för jag inte kommer kunna släppa taget, gå vidare. Jag vill så gärna, men jag kan ju inte.
Hur mycket jag än försöker så fortsätter det bara mala i min skalle. De bara fortsätter o fortsätter.
Hela tiden nya frågor & funderingar. Nya frågetecken.

Jag vet inte hur länge till jag orkar, jag bara ber att jag finner styrkan att gå vidare. Att vi klarar detta. Men tiden läker alla sår säger dem, jag tror också de. JAg får väl ge det sin tid. Låta tiden läka, låta han visa på nytt.

xoxo J

Där är så mkt som susar genom huvudet just nu. Jag vet verkligen varken ut eller in. 
Allt känns fel, inget känns rätt. Har så många frågot, så mycket frågetecken.
Ska jag göra så, ska jag säga så, hur ska jag göra ens?
Jag fattar inget längre, jag trodde inte de kunde göra såhär ont men samtidigt vara lycklig.
Jag trodde inte heller man kunde älska någon så högt att man blunda för lögner för sannigen gör för ont.
Jag trodde inte det om mig själv i alla fall.
Under graviditeten växte jag som person, mognade på många punkter, jag blev vuxen.
När Ellinor kom ut kändes livet så underbart, allt var så perfekt och jag älskade livet.
Men snart föll bit för bit, allt de jag lyckats bygga upp under månaderna jag var gravid.
Allt bara förr handlöst framför mig, jag kunde inte annat än sitta och se på när mitt liv bokstavligen föll i bitar.
Ellinors sjukdom, Emils frånvaro och att han stötte bort mig, tappa kontakt med många vänner. Nu ser jag inte mina vänner som vänner längre, mer som bekanta. För vänner står kvar, stöttar och hör av sig. Hälsar på. Ingen, inte en själ har varit här den senaste månaden! Sen kom den där äkliga bruden in i bilden, anledningen till att Emil varit så frånvarande. Sen kom hemlängtan, stanlängtan. Skolan började krångla. Sen insåg jag att min hobby aldrig mer skulle bli något, det var bara tomma drömmar. Sen kom Max bakben, ser hur han blir sämre o sämre. Jag står inför ett tufft beslut där. Och nu har jag insett hur fruktansvärt jag vantrivs här ute. Jag hatar stället, byn och mitt liv här. 
Jag trodde verkligen inte jag skulle gå från ett helvete till ett annat. Jag lyckades släppa all skit jag hade och handskas med innan jag blev gravid, jag släppte de och gick vidare. Vidare till något jag trodde skulle bli något bättre. Men nu undrar jag. Jag gick från ett lidande till ett annat sorts lidande. Där de involverar mkt mer kärlek, ilska, besvikelse och sårade känslor. 
Många gånger undrar jag vad jag gjorde fel på vägen, vad som kunde gå så snett.
Varför just vi skulle få ett sjukt barn, varför just vi skulle börja stöta bort varandra, varför just vi hamnade här.
Jag är en väldigt filosofisk person, jag tänker mycket. För mkt ibland.
Men jag har inte mkt bättre för mig, jag har lärt mig de genom åren att analysera, tänka och agera rätt. Men de blir ju inte alltid rätt ändå, det har jag märkt. För när känslor kommer in så agerar man väldigt fel många gånger.
Jag vet jag sagt & gjort saker som sårat. Jag vet jag gjort fel. Men jag gjorde så för jag kände mig så avvisad, så ensam och vilsen. Sviken av personen som stod mig närmst. Lurad av den enda jag litar till 100 på.
Att ljuga för mig så gör större skada än för många andra kanske, just för jag är så känslig. För jag blivit bedragen så många gånger. Sviken så många gånger. 
Jag är lätt att manipulera det vet jag. Många har också utnyttjat det, tyvärr.
Men jag förstår inte vad fan jag gör fel jämt, varför jag ska behöva genomlida så mycket skit.
Jag vill inget hellre än leva mitt liv med Emil & Ellinor, är de så mycket begärt. Tydligen eftersom de inte funkar.
Nej livet har aldrig varit lätt & inte fan har jag någonsin trott de. Men någon sorts frid och lycka utan massa besvär, tårar och gräl sidan om trodde jag att jag kunde få uppleva, men ikke.
Jag önskar jag kunde spola fram tiden & se hur detta slutar, om de är meningen de ska vara vi. Så jag vet om jag ens ska fortsätta kämpa, för de känns inte som jag gör annat än kämpa för de ska funka. Jag behöver lite mer respons, lite mer bekräftelse. 
Jag är en svår person det vet jag. Men jag är inte komplicerad om man bara är ärlig. Jag är inte sur av mig, det verkar så för jag blir ledsen. Istället för visa svaghet blir jag sur och tvär. Inte mer än rätt i mitt läge.
Jag är inte svårt o förstå. Jag är en människa, men mkt känsliga känslor. Svårare är det inte.

Suck var förvirrande detta blev. Aja, klockan är halv fem. Borde kanske sova. Ska vara på BVC till 10.00 :/ Men kan inte sova, för mkt i huvudet efter denna kvällen. Det suger & vara mig just nu.

Men jag älskar min Ellinor, utan henne hade jag lagt mig ner & dött för länge sen <3 Min älskade dotter, min anledning till detta liv :) <3

Gonatt, xoxo J

Var jag & Emil på bio, såg Har du hört ryktet om Morgans?, faktiskt rätt rolig :D så de var kul!
Uppskattades verkligen o få gjort ngt, så kul :D Tack baby <3 Inte för jag tror du läser min blogg men ändå :P 
Så Ellis var hos farmor & farfar under tiden, men hon sov mest, min lilla sömntuta <3

Nej nu ska jag väcka sömntutan o ge henne mat, sen ska jag med pysa i säng! Ska bli sköönt, är så trött o seg i kroppen idag....

Imorgon är de BVC och apoteket som står på schemat. Åker nog med in till stan när Emil ska in o jobba, och är hos mamma ett litet tag men ska ringa o kolla så det är ok imorgon annars får jag stanna hemma eller okupera pappa xD :) haha ;P

Godnatt, xoxo J

Tänkte bara skriva att Ellinor just rullade av sig själv från mage till rygg, haha.
Hon låg i babygymet på magen och så helt plötsligt ser jag hur hon vänder sig :D
Dutti bebis <3

Så nu vet ni de ;D 

xoxo J

Jag orkar inte, de kryper i hela kroppen på mig, jag vill inte.
Jag orkar inte sitta såhär fast ute i ingenmansland alltid. Så jävla ensam och bortglömd.
Jag vantrivs, så vet ni de. Jag hatar denna jävla by, jag hatar bo utanför stan.
Jag vill bara fly, jag vill inte vara här, jag orkar inte det.
Jag har fan glömt vad det betyder och vara social, jag vet knappt vad vänner är längre!
Har fan bara min familj, tacka gud för det i alla fall!
Men fan asså, trodde inte de skulle vara såhär jobbigt, trodde jag kunde ta mig in till stan, viste ju inte att Ellis skulle bli sjuk så vi inte får åka kollektivtrafik. JÄVLA HELVETE VARFÖR ÄR ALLT SÅ ORÄTTVIST?
Emil har åkt till sin kompis igen, han är ju fri på sitt sätt och kan köra hur han vill.
Men har ju förstått vi är för jobbiga & tråkiga att hitta på saker med oxå. 
Jag saknar mamma, pappa, Jonas & Jessica. Saknar stan, saknar plantan. 
Jag hade inte flyttat ut här om jag visste de skulle bli såhär, att jag skulle bli så isolerad. 
Jag orkar inte..... Jag vill inte bo här mer.... Fan asså......

Jag har ju fan bara Ellinor och leva för, inte för det är något bara. Hon är min ängel, jag älskar hennes så högt att de är något sjukt. Jag ångrar inte henne, aldrig i mitt liv. Hon är de absolut bästa som hänt mig, tro mig. Men de känns så, konstigt. Jag vill träffa vänner, folk. Jag vill rida & studera. Gå i skola. För mig är det ren lyx när folk kommer hit, bara av att träffa någon. Men det är sällan, har aldrig kompisar här. Fråga mig inte varför, jag är väl tråkig, jobbig och bor för öde numera. 

Nej jag vet inte hur länge till jag orkar detta. Seriöst, det är hemskt, jag orkar de inte.
Vad fan ska jag ta mig till....................

xoxo J

Inte hänt så mycket idag, varit hemma. Hunnit göra klart religions uppgiften så nu är den inskickad i alla fall :D
Känns bra att det gick så fort o blir klar med den i alla fall :)
Lilla Ellinor har varit lite kinkig nu på kvällen, säkert magen + trötthet, men nu sover hon i alla fall :)

Det känns så jävla jobbigt, så fruktansvärt hemskt. Jag har alltid varit glad för jag haft så underbara vänner vid min sida, varit så tacksam för jag fått just dem som vänner. Men nu undrar jag, var är dem vännerna? Var är dem jag kunde prata med, som ville umgås med mig, som smsa mig, som brydde sig. Var tog dem vägen?

Inte mer än snart en timme sen Ellis & jag gick upp.

Tre dagar sen sist, sorry!

Varit lite orkeslös nu i två dagar. Igår var jag bara inne hos mamma några timmar för Emil åkte till några kompisar så pallade jag inte sitta ensam igen så jag drog in till stan. Mamma var ju snäll o körde båda hållen <3
Idag ska vi, emils familj & min familj ut och äta tillsammans på restaurang, kan väl bli rätt kul.
Bara synd jag egentligen inte har någon lust just idag men men de ändrar sig säkert.

Ellinor var kinkig imorse i sängen så jag plocka upp henne och så la hon en jätterap och sen däcka hon direkt.
Haha de var lite roligt faktiskt, lill-tjejen hade ont i magen och behövde lägga en lite rap, hehe.

Just nu ligger hon och sover, hon ska ha mat om en timme innan vi åker in till stan så lika bra och låta henne sova så kanske hon e vaken när vi är i stan så sover hon gått inatt sen, hehe ;)

Nej ha de gött tills vidare!

xoxo J

Denna dagen känns verkligen inte bra, gårdagen var någerlunda men slutade mindre bra.
Så jag trodde jag kunde vakna upp till en bättre, men ikke!
Nej detta helvete med skolan, fattar inte varför de ska vara så svårt!
Jag känner mig så jävla sviken av dem, lovade att få hjälp men tror ni de håller de? Nej knappast.
Tidigare har skolan varit ett grymt stöd för mig men nu, känns som de vänt en ryggen.
JÄVLA FITTOR är vad den skolan är......
Men men jag har min lilla plan på hur de komma gå om de inte håller vad de lovat,
jag tänker inte tillåtas o bli behandlad såhär så sker ingen ändring så blir de jäääävligt synd om den skolan!
Jag har ju faktiskt en hel del att använda mot dem om de skulle så vara.

Nej men vad ska man göra. Känns som jag blir utdömd för jag valde bli mamma, men asså vafan?
Vad är felet i att jag valde de? Varför bryr de sig ens, de är mitt liv, mina val, min framtid?!
Att de sen blev lite jobbigare än tänkt med tanke på Ellis sjukdom det är ju inget man kan förutspå.
Jag vill fortfarande klara mina slutbetyg, jag vill fortfarande ta studenten och de skulle bara veta
vilken vilja jag har till o klara de men inte fan låter dem mig bevisa de!!!! :/
Åh jag blir så arg... så ledsen.
Jävla idioter, ska de vara så svårt o hålla sitt ord? Suck asså...
De jobbiga är att de ständigt maler i min skalle om de, vad händer om jag ger upp, vad gör jag med mina betyg,
vad med reducerat program, hur kommer min framtid se ut om jag inte klarar de, varför ger dem mig inte en
chans att visa att jag kan, vad har jag gjort för förtjäna denna behandling, klarar jag mig med bara ett

Ellinor blev diagnotiserad denna sjukdom den 23november, då var hon precis 1månad o 1dag.

för den dåliga uppdateringen. Men jag är så trött och hängig att jag inte orkar ett piss just nu.

Måste bara skriva lite för satt innan i soffan med Ellis i knäet, jag låg ner och hon satt med ryggen mot mina ben.

Då var denna dagen snart slut också, det har verkligen gått jättefort!

Lördag idag, mycket och göra eftersom vi ska döpa Ellinor imorgon.