2010-02-01
12:49:20
Tjenixen
Ellinor har precis somnat i soffan efter ett skönt bad. Men hennes balja börjar bli för liten :/
Aja, sen rinner hennes ena öga massvis och kommer gul gegga när hon sovit. Det är de ögat där den dumma bulan sitter så man börjar ju undra.
Sen har hon röda prickar på nästan hela kroppen. Men tror det är värme utslag för hon svettas för minsta lilla. Så hon har bara på sig en kortarmad body och strumpor.
Aja, jag har sovit skitkasst inatt. Var skittrött när jag gick och la mig men så fort jag la mig i sängen kröp sig den jävla ångesten på och jag kunde fan inte sluta tänka. Blir så frustrerad. Så jag har sovit och vaknat stup i kvarten hela natten, sen vaknade Ellis redan vid halv sex imorse så gick jag upp då och gav henne mat sen satt vi vid tvn ett tag och till sist gick vi in och la oss i sängen tillsammans.
Men allt känns så konstigt, så tillgjort på något sätt. Jag kämpar & kämpar men ändå känns nästan allt fel. Vissa dagar vill jag bara kurra ihop mig som en liten boll och glömma att jag existerar. Glömma allt som hänt.
Samtidigt är jag rädd, fruktansvärt rädd. För jag vill så gärna få detta & bli bra igen men är rädd för de inte går. Jag är rädd för det är försent, att det gick för långt. Jag är väldigt bestämd av mig, och jag vet vad jag vill. Men jag vet faktiskt inte om jag klarar de. Jag vet inte ett skit. Jag ligger om nätterna och grubblar som en jävla filosof och bara ser hur timmarna rusar. Och för var dag som går blir jag tröttare och tröttare. Ändå går jag upp och kämpar på som en elitsoldat. Jag gör i och för sig inte mycket, gör allt Ellinor behöver och lite i hushållet. Max har jag fått börja gå ut med efter vad som hänt men de blir inte många rundor och inte långa heller. Känns mig så dålig där asså. Han förtjänar bättre min älskade lilla vovve.
Det ändå jag kan säga jag är stolt över det är Ellinor, att jag orkar henne. Men samtidigt är de inte så konstigt. Hon är min dotter, mitt allt. Jag kämpar dubbelt där med eftersom hon har den j*vla sjukdomen också.
Men jag har accepterat det och jag ser henne inte som sjuk många gånger. För jag vet att hennes prognos ser bra ut eftersom vi kunde diagnotisera henne så fort. Men man ska ju vara beredd, de blir inte bättre så att säga.
Just nu kryper jag också på väggarna, orkar inte sitta här mycket längre. Denna veckan har ikke börjat bra. Och jag våndas redan inför helgen. :/
Så trött jag är på alla dessa känslor. Så trött på att inte kunna luta mig tillbaka och känna att jag lever så som jag vill och drömt om. För detta är verkligen inte vad jag drömt om, att bo i en jävla håla, få ett sjukt barn och sen problemen mellan mig och emil. Vilken härlig dröm asså, not.
Jag vill bara hitta en dum jävla lägenhet i bjuv eller helsingborg så jag kan börja leva på nytt. För jag har fan dött under tiden jag bott här ute. Dels för isoleringen och dels för en viss fitta sabbat sjuukt mycket.
Suck, där är så mycket jag vill säga men jag får aldrig ut orden när de väl kommer på tal. De blir bara fel. Jag vet ju inte vad jag ska tro eller tycka. Önskar så jag kunde spola tillbaka tiden och göra saker ogjort. För en sak är jag väldigt säker på, hade jag inte haft Ellinor och detta hade hänt. Då hade jag inte varit kvar, då hade jag stuckit för längesen. Och de skrämmer mig. Jag vill inte bli den som är kvar bara för barnet. Men samtidigt är jag inte de, jag älskar ju han och nån stans tror jag han älskar mig också eftersom han också står kvar. Trubbel bubbel på hög nivå kan jag väl lugnt säga.
Mest av allt hade jag velat flytta till stockholm. Men kan inte ta ellinor ifrån mamma & pappa. Aldrig i livet. De finns bara inte. Så jag får väl lära mig och leva med det som hänt och börja bygga upp allt pånytt. Ikke lätt men jag tror vi klarar de med tiden. De får väl ta den tid de behöver, de tårar som behövs och den ångest som krävs för såren ska läka. Svårare är de väl inte, eller vad vet jag. Detta är något av de svåraste jag någonsin vatt med om faktiskt. Och det är nog inte många som förstår de tyvärr.
Men men livet är som de är, allt sker för en anledning. Synd man inte vet varför alltid. "Gud utsätter oss bara för de han vet vi klarar av", men samtidigt så tror jag inte ett piss på gud men de är vettigt ändå på nått sätt.
Aja ska sluta tråka ut er. Ska hämta posten och rasta Max snabbt medans lillan sover.
ha de gött, xoxo J
Aja, sen rinner hennes ena öga massvis och kommer gul gegga när hon sovit. Det är de ögat där den dumma bulan sitter så man börjar ju undra.
Sen har hon röda prickar på nästan hela kroppen. Men tror det är värme utslag för hon svettas för minsta lilla. Så hon har bara på sig en kortarmad body och strumpor.
Aja, jag har sovit skitkasst inatt. Var skittrött när jag gick och la mig men så fort jag la mig i sängen kröp sig den jävla ångesten på och jag kunde fan inte sluta tänka. Blir så frustrerad. Så jag har sovit och vaknat stup i kvarten hela natten, sen vaknade Ellis redan vid halv sex imorse så gick jag upp då och gav henne mat sen satt vi vid tvn ett tag och till sist gick vi in och la oss i sängen tillsammans.
Men allt känns så konstigt, så tillgjort på något sätt. Jag kämpar & kämpar men ändå känns nästan allt fel. Vissa dagar vill jag bara kurra ihop mig som en liten boll och glömma att jag existerar. Glömma allt som hänt.
Samtidigt är jag rädd, fruktansvärt rädd. För jag vill så gärna få detta & bli bra igen men är rädd för de inte går. Jag är rädd för det är försent, att det gick för långt. Jag är väldigt bestämd av mig, och jag vet vad jag vill. Men jag vet faktiskt inte om jag klarar de. Jag vet inte ett skit. Jag ligger om nätterna och grubblar som en jävla filosof och bara ser hur timmarna rusar. Och för var dag som går blir jag tröttare och tröttare. Ändå går jag upp och kämpar på som en elitsoldat. Jag gör i och för sig inte mycket, gör allt Ellinor behöver och lite i hushållet. Max har jag fått börja gå ut med efter vad som hänt men de blir inte många rundor och inte långa heller. Känns mig så dålig där asså. Han förtjänar bättre min älskade lilla vovve.
Det ändå jag kan säga jag är stolt över det är Ellinor, att jag orkar henne. Men samtidigt är de inte så konstigt. Hon är min dotter, mitt allt. Jag kämpar dubbelt där med eftersom hon har den j*vla sjukdomen också.
Men jag har accepterat det och jag ser henne inte som sjuk många gånger. För jag vet att hennes prognos ser bra ut eftersom vi kunde diagnotisera henne så fort. Men man ska ju vara beredd, de blir inte bättre så att säga.
Just nu kryper jag också på väggarna, orkar inte sitta här mycket längre. Denna veckan har ikke börjat bra. Och jag våndas redan inför helgen. :/
Så trött jag är på alla dessa känslor. Så trött på att inte kunna luta mig tillbaka och känna att jag lever så som jag vill och drömt om. För detta är verkligen inte vad jag drömt om, att bo i en jävla håla, få ett sjukt barn och sen problemen mellan mig och emil. Vilken härlig dröm asså, not.
Jag vill bara hitta en dum jävla lägenhet i bjuv eller helsingborg så jag kan börja leva på nytt. För jag har fan dött under tiden jag bott här ute. Dels för isoleringen och dels för en viss fitta sabbat sjuukt mycket.
Suck, där är så mycket jag vill säga men jag får aldrig ut orden när de väl kommer på tal. De blir bara fel. Jag vet ju inte vad jag ska tro eller tycka. Önskar så jag kunde spola tillbaka tiden och göra saker ogjort. För en sak är jag väldigt säker på, hade jag inte haft Ellinor och detta hade hänt. Då hade jag inte varit kvar, då hade jag stuckit för längesen. Och de skrämmer mig. Jag vill inte bli den som är kvar bara för barnet. Men samtidigt är jag inte de, jag älskar ju han och nån stans tror jag han älskar mig också eftersom han också står kvar. Trubbel bubbel på hög nivå kan jag väl lugnt säga.
Mest av allt hade jag velat flytta till stockholm. Men kan inte ta ellinor ifrån mamma & pappa. Aldrig i livet. De finns bara inte. Så jag får väl lära mig och leva med det som hänt och börja bygga upp allt pånytt. Ikke lätt men jag tror vi klarar de med tiden. De får väl ta den tid de behöver, de tårar som behövs och den ångest som krävs för såren ska läka. Svårare är de väl inte, eller vad vet jag. Detta är något av de svåraste jag någonsin vatt med om faktiskt. Och det är nog inte många som förstår de tyvärr.
Men men livet är som de är, allt sker för en anledning. Synd man inte vet varför alltid. "Gud utsätter oss bara för de han vet vi klarar av", men samtidigt så tror jag inte ett piss på gud men de är vettigt ändå på nått sätt.
Aja ska sluta tråka ut er. Ska hämta posten och rasta Max snabbt medans lillan sover.
ha de gött, xoxo J
2010-01-31
15:45:28
Howdiiiie!
Inte orkat skriva, sorry! Men varit så trött och bara inte orkat nått typ.
Allt rullar väl på rätt okej får jag väl säga. Livet går framåt sakta men säkert.
Några småhinder stöter man ju alltid på tyvärr.
I förregår natt försvann min lilla Max så jag var ute & leta efter han och hitta han till slut.
Tänkte att de kanske bara var en tillfällighet och att nån tik längre bort kanske löper.
Men så igår eftermiddag släppte jag ut han på nytt, efter 30min och ingen hund kommit hem gick jag ut för leta upp honom. Gick de hållet jag hitta honom på sist och fråga folk om någon sett honom, men ikke.
Allt rullar väl på rätt okej får jag väl säga. Livet går framåt sakta men säkert.
Några småhinder stöter man ju alltid på tyvärr.
I förregår natt försvann min lilla Max så jag var ute & leta efter han och hitta han till slut.
Tänkte att de kanske bara var en tillfällighet och att nån tik längre bort kanske löper.
Men så igår eftermiddag släppte jag ut han på nytt, efter 30min och ingen hund kommit hem gick jag ut för leta upp honom. Gick de hållet jag hitta honom på sist och fråga folk om någon sett honom, men ikke.
Precis när jag började ge upp och skulle gå in & ringa polisen stannar jag en kille utanför vårt hus som kom nerifrån byn och han hade då sett Max nere i byn!!!!! Jag fick panik, sprang hem och hämta hans koppel och sa till Emil att jag skulle sticka ner till byn & leta upp honom. Så jag började jogga neråt byn, hela tiden skiträdd för vad som skulle kuna hända :/ Folk kör ju som idioter.
Går ner till bensinstationen där han såg honom sist men ingen vovve, så jag tänkte han kanske gått vidare ner till affären så jag gick ditåt. Mycket riktigt, först såg jag en massa folk utanför sen där bredvid satt han med ryggen mot mig. Jag kallade på honom, ingen reaktion. Så gick han ner gatan en bit & kissa på en buske. Sen vände han sig och och såg mig. Men han kom inte fram han stod och titta precis som om han inte kände igen mig :/ Men till slut insåg han nog de var jag och sprang fram. Sen berätta tanten att han hade följt efter henne ända från utanför vårt hus :s Och att hon gått in i affären för handla och när hon kom ut låg han utanför & vänta på henne. Lite läskigt.
Sen började vi gå hemåt, så nu kan jag inte släppa honom utan att ha uppsikt på han längre. Plus att han halta när vi gick hemåt, men idag ser benen bättre ut. Men jag är rädd han börjar bli senil. Det är något som inte stämmer känns de som :/ Men vet fan inte vad jag ska göra. Han är ju så glad & lycklig och verkar inte ha ont, då vill jag ju inte behöva ta bort honom.
Ja hans syn är riktigt dålig och hans hörsel är nog inte den bästa längre pga han öronproblem. SEn han höfter verkar lite sämre men han leker, busar och allt som vanligt så då kan han väl inte ha ont? :/ Åhh jag vet inte. Jag är så rädd, men känner mig så elak för jag inte ger han den tid och uppmärksamhet han förtjänar. Min lilla Max, vad jag önskar jag viset vad du tänkte på <3
Sen känns de som om han går på sina sista dagar att jag ibland stöter bort honom :( Kan inte hjälpa de men jag e så rädd & förlora min älskade mussemus. Min största mardröm just nu :'( Älskade Max, förlåt <3 Jag älskar dig hoppas du vet de <3 Min älskade voffsing!
Går ner till bensinstationen där han såg honom sist men ingen vovve, så jag tänkte han kanske gått vidare ner till affären så jag gick ditåt. Mycket riktigt, först såg jag en massa folk utanför sen där bredvid satt han med ryggen mot mig. Jag kallade på honom, ingen reaktion. Så gick han ner gatan en bit & kissa på en buske. Sen vände han sig och och såg mig. Men han kom inte fram han stod och titta precis som om han inte kände igen mig :/ Men till slut insåg han nog de var jag och sprang fram. Sen berätta tanten att han hade följt efter henne ända från utanför vårt hus :s Och att hon gått in i affären för handla och när hon kom ut låg han utanför & vänta på henne. Lite läskigt.
Sen började vi gå hemåt, så nu kan jag inte släppa honom utan att ha uppsikt på han längre. Plus att han halta när vi gick hemåt, men idag ser benen bättre ut. Men jag är rädd han börjar bli senil. Det är något som inte stämmer känns de som :/ Men vet fan inte vad jag ska göra. Han är ju så glad & lycklig och verkar inte ha ont, då vill jag ju inte behöva ta bort honom.
Ja hans syn är riktigt dålig och hans hörsel är nog inte den bästa längre pga han öronproblem. SEn han höfter verkar lite sämre men han leker, busar och allt som vanligt så då kan han väl inte ha ont? :/ Åhh jag vet inte. Jag är så rädd, men känner mig så elak för jag inte ger han den tid och uppmärksamhet han förtjänar. Min lilla Max, vad jag önskar jag viset vad du tänkte på <3
Sen känns de som om han går på sina sista dagar att jag ibland stöter bort honom :( Kan inte hjälpa de men jag e så rädd & förlora min älskade mussemus. Min största mardröm just nu :'( Älskade Max, förlåt <3 Jag älskar dig hoppas du vet de <3 Min älskade voffsing!
Aja annars tror jag inte där hänt så mkt. Bara vatt hemma denna helgen och tatt de lugnt. Emil har ju jobbat så där har inte funnits så mkt & göra. Men nu e han ledig måndag till torsdag förhoppningsvis ^^,
ha de gött :) xoxo J
ha de gött :) xoxo J
2010-01-28
22:30:42
Hello!
Hemma igen, känns väl både bra & dåligt. Skönt att få vara i stan hos familjen en dag i alla fall :D hihi.
Så jag är på rätt bra humör idag, hoppas de håller i, vill inte må så dåligt :/ Men de är svårt med tanke på hur sviken och vilsen jag faktiskt känner mig. Men de finns hopp om jag kan känna lite glädje hehe ;)
Så jag är på rätt bra humör idag, hoppas de håller i, vill inte må så dåligt :/ Men de är svårt med tanke på hur sviken och vilsen jag faktiskt känner mig. Men de finns hopp om jag kan känna lite glädje hehe ;)
Blev inget djursjukhus imorse, stod där uppe sju som ett frågetecken. ORKA?! Så trött på allt strul.
Aja, nästa vecka löser sig säkert, annars dör jag :(
Var hos papsen en runda idag, och hälsa på Mats på sjukhuset. Alltid trevligt o träffa släkt:D
Sen åkte vi hem till pappa ett par timmar, mys!
Så nu e jag hemma och packat upp allt, Ellis sover men står välling på bänken o svalnar så hon ska snart ha mat.
Vill så gärna ta en lång varm skön dusch men de får nog vänta till imorgon så grannarna inte blir sura ;)
Fick kallelse till Lunds barn & ungdoms sjukhus idag så nästa fredag ska vi ditt & ha andninggympa och läkarkontroll. Så ska hon ta spruta igen, stackaren. 3månader gammal & redan tagit 4 (fem på fredag) sprutor i benet, stackar. Plus en massa blodprover och skit i handen, nawww min lilla flicka <3
Men hon är så dukigt, älskar min dotter mer än något på denna jord! <3
Mamma & Pappa är bäst i världen :) Jag älskar er, <3
Jonas & Jessica ni är oxå bäst & älskade hihi :D <3
sov gott, xoxo J
Var hos papsen en runda idag, och hälsa på Mats på sjukhuset. Alltid trevligt o träffa släkt:D
Sen åkte vi hem till pappa ett par timmar, mys!
Så nu e jag hemma och packat upp allt, Ellis sover men står välling på bänken o svalnar så hon ska snart ha mat.
Vill så gärna ta en lång varm skön dusch men de får nog vänta till imorgon så grannarna inte blir sura ;)
Fick kallelse till Lunds barn & ungdoms sjukhus idag så nästa fredag ska vi ditt & ha andninggympa och läkarkontroll. Så ska hon ta spruta igen, stackaren. 3månader gammal & redan tagit 4 (fem på fredag) sprutor i benet, stackar. Plus en massa blodprover och skit i handen, nawww min lilla flicka <3
Men hon är så dukigt, älskar min dotter mer än något på denna jord! <3
Mamma & Pappa är bäst i världen :) Jag älskar er, <3
Jonas & Jessica ni är oxå bäst & älskade hihi :D <3
sov gott, xoxo J
2010-01-27
15:47:47
Stan
Idag hämtade mamma mig & Ellis vid elva tiden :) Så åkte vi & köpte skor till mig så jag kan ta den jäkla kursen nu på djursjukhuset :P Tack mamma <3
Sen åkte vi & handla och sånt. Så nu är jag hemma hos mamsen. Myssss...!
Ska sova här till imorgon, så imorgon åker jag till djursjukhuset och mamma passar Ellinor.
Sen får vi se om jag åker hem eller stannar en natt till, beror på vädret för ska ju ändå in till stan igen på fredag.
Men de får vi se :) hihi.
ha de gött alla, xoxo J
Sen åkte vi & handla och sånt. Så nu är jag hemma hos mamsen. Myssss...!
Ska sova här till imorgon, så imorgon åker jag till djursjukhuset och mamma passar Ellinor.
Sen får vi se om jag åker hem eller stannar en natt till, beror på vädret för ska ju ändå in till stan igen på fredag.
Men de får vi se :) hihi.
ha de gött alla, xoxo J
2010-01-26
20:43:49
Idag
Idag har inte mycket hänt. Var ute en liten runda & gick men inget som gjorde mig gott. Max hoppar på tre ben in i mellan, hans vänstra bakben bär inte honom :'( Rädd för de börjar gå utför nu... Vill inte. De gör ont!!!!!!!!!!! :'/
Sen låg jag & ellis mest på soffan. Kollar på Sandor Slash Ida, rätt bra faktiskt. Lite knas ibland xD
Inga papper från banken om Ellinors fondkonto, IRRITERANDE! Och inte ett ljud från Lund om hennes sjukvårsintyg som jag måste skicka till försäkringskassan för få vårdbidrag. Riktigt surt hur jääävla sega de människorna är där nere. Lite smått sur & arg på dem får jag väl lov och säga.
Inget går min väg just nu... Tråkigt. Saknas bara att djursjukhuset skiter sig på torsdag. Inga skor, ska testa lillsyrrans men de är nog för små. Nya kostar fan 700kr, vem fan har råd med det?!! :( Så de skiter väl sig där med, kul.. Väldigt.
Aja, Ellinor är glad & lycklig i alla fall, det är huvudsaken! Mitt lilla hjärta <3
ha de gött, xoxo J
Sen låg jag & ellis mest på soffan. Kollar på Sandor Slash Ida, rätt bra faktiskt. Lite knas ibland xD
Inga papper från banken om Ellinors fondkonto, IRRITERANDE! Och inte ett ljud från Lund om hennes sjukvårsintyg som jag måste skicka till försäkringskassan för få vårdbidrag. Riktigt surt hur jääävla sega de människorna är där nere. Lite smått sur & arg på dem får jag väl lov och säga.
Inget går min väg just nu... Tråkigt. Saknas bara att djursjukhuset skiter sig på torsdag. Inga skor, ska testa lillsyrrans men de är nog för små. Nya kostar fan 700kr, vem fan har råd med det?!! :( Så de skiter väl sig där med, kul.. Väldigt.
Aja, Ellinor är glad & lycklig i alla fall, det är huvudsaken! Mitt lilla hjärta <3
ha de gött, xoxo J
2010-01-25
17:46:08
BVC
Idag var vi på BVC med Ellis, nu väger hon 5810g är 59,5cm lång :D Dutti flicka som växer <3
Så fick hon tre månaders vaccinationen, usch hon blev jätte ledsen! Men sen när jag tog upp henne tystnade hon fortare än jag förväntat mig. Men hon har ju fått sprutor i benet förut så hon är ju lite van eller vad man ska säga.
Sen körde vi till apoteket och hämta massa mediciner o grejor, men allt förutom antibiotikan var beställning på. Suck!
& just nu sitter jag bara o gråter, jag känner mig så förvirrad & vilsen. Så ensam & rädd. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vilket håll jag ska titta på. Allt gör så ont, varje ord är en plåga. Varje tanke är en kniv rätt in i hjärtat.
Jag har så mkt skit i skallen oxå, får fan ingen som helst ro. De ynka 2timmarna jag sov inatt/imorse var fyllda med massa hemska mardrömmar. Så jag fick ju inte sovit så mycket.
Åh jag hatar mig själv, jag fattar inte varför jag har så svårt & släppa taget & gå vidare. Jag vet inte varför, eller jo egentligen gör jag. Jag litar inte på någon just nu, vågar knappt prata med någon, rädd för jag inte kommer kunna lita igen. Rädd för de kanske sker igen. Rädd för gå vidare om där är något jag inte vet om. För jag vet ju inte, de kan säga sitt & sen står jag där och undrar vad o vem ska ska tro. Jag vill så gärna tro det är över nu, men sist jag gjorde de fick jag en kniv i ryggen, ännu fler lögner. Det gör bara så ont, varför jag? Varför ska jag alltid behöva ha något helvete att genomlida? Jag förstår inte, vad gör jag för fel? Jag förstår verkligen inte.....
Hade jag inte haft Ellinor vet jag att jag inte stannat kvar. Och de känns så fel. Men nån stans tror jag på det kan bli bra igen, att vi kan få det & funka. Jag hoppas, men är rädd för tro.
För hade detta skett & vi inte haft Ellinor, då hade jag inte tvekat. Då hade jag ju inte haft någon & kämpa för. Även om jag älskar han så mycket.
Det är när man står i ett sånthär läge, när man blir utsatt för något sånthär man verkligen inser hur mycket man älskar personen. Hur mycket personen betyder & hur ont de gör att bli sviken & sårad av denna.
Men eftersom detta hände är jag så rädd för mina känslor inte är besvarade, för varför skulle annars detta ske?
Åh jag blir galen, varför skulle detta drabba mig, oss? Jag förstår inte. Jag blir galen :'(
Jag är så rädd för jag inte kommer kunna släppa taget, gå vidare. Jag vill så gärna, men jag kan ju inte.
Hur mycket jag än försöker så fortsätter det bara mala i min skalle. De bara fortsätter o fortsätter.
Hela tiden nya frågor & funderingar. Nya frågetecken.
Jag vet inte hur länge till jag orkar, jag bara ber att jag finner styrkan att gå vidare. Att vi klarar detta. Men tiden läker alla sår säger dem, jag tror också de. JAg får väl ge det sin tid. Låta tiden läka, låta han visa på nytt.
xoxo J
Så fick hon tre månaders vaccinationen, usch hon blev jätte ledsen! Men sen när jag tog upp henne tystnade hon fortare än jag förväntat mig. Men hon har ju fått sprutor i benet förut så hon är ju lite van eller vad man ska säga.
Sen körde vi till apoteket och hämta massa mediciner o grejor, men allt förutom antibiotikan var beställning på. Suck!
& just nu sitter jag bara o gråter, jag känner mig så förvirrad & vilsen. Så ensam & rädd. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vilket håll jag ska titta på. Allt gör så ont, varje ord är en plåga. Varje tanke är en kniv rätt in i hjärtat.
Jag har så mkt skit i skallen oxå, får fan ingen som helst ro. De ynka 2timmarna jag sov inatt/imorse var fyllda med massa hemska mardrömmar. Så jag fick ju inte sovit så mycket.
Åh jag hatar mig själv, jag fattar inte varför jag har så svårt & släppa taget & gå vidare. Jag vet inte varför, eller jo egentligen gör jag. Jag litar inte på någon just nu, vågar knappt prata med någon, rädd för jag inte kommer kunna lita igen. Rädd för de kanske sker igen. Rädd för gå vidare om där är något jag inte vet om. För jag vet ju inte, de kan säga sitt & sen står jag där och undrar vad o vem ska ska tro. Jag vill så gärna tro det är över nu, men sist jag gjorde de fick jag en kniv i ryggen, ännu fler lögner. Det gör bara så ont, varför jag? Varför ska jag alltid behöva ha något helvete att genomlida? Jag förstår inte, vad gör jag för fel? Jag förstår verkligen inte.....
Hade jag inte haft Ellinor vet jag att jag inte stannat kvar. Och de känns så fel. Men nån stans tror jag på det kan bli bra igen, att vi kan få det & funka. Jag hoppas, men är rädd för tro.
För hade detta skett & vi inte haft Ellinor, då hade jag inte tvekat. Då hade jag ju inte haft någon & kämpa för. Även om jag älskar han så mycket.
Det är när man står i ett sånthär läge, när man blir utsatt för något sånthär man verkligen inser hur mycket man älskar personen. Hur mycket personen betyder & hur ont de gör att bli sviken & sårad av denna.
Men eftersom detta hände är jag så rädd för mina känslor inte är besvarade, för varför skulle annars detta ske?
Åh jag blir galen, varför skulle detta drabba mig, oss? Jag förstår inte. Jag blir galen :'(
Jag är så rädd för jag inte kommer kunna släppa taget, gå vidare. Jag vill så gärna, men jag kan ju inte.
Hur mycket jag än försöker så fortsätter det bara mala i min skalle. De bara fortsätter o fortsätter.
Hela tiden nya frågor & funderingar. Nya frågetecken.
Jag vet inte hur länge till jag orkar, jag bara ber att jag finner styrkan att gå vidare. Att vi klarar detta. Men tiden läker alla sår säger dem, jag tror också de. JAg får väl ge det sin tid. Låta tiden läka, låta han visa på nytt.
xoxo J
2010-01-25
04:26:34
Tankar igen
Där är så mkt som susar genom huvudet just nu. Jag vet verkligen varken ut eller in.
Allt känns fel, inget känns rätt. Har så många frågot, så mycket frågetecken.
Ska jag göra så, ska jag säga så, hur ska jag göra ens?
Jag fattar inget längre, jag trodde inte de kunde göra såhär ont men samtidigt vara lycklig.
Jag trodde inte heller man kunde älska någon så högt att man blunda för lögner för sannigen gör för ont.
Jag trodde inte det om mig själv i alla fall.
Under graviditeten växte jag som person, mognade på många punkter, jag blev vuxen.
När Ellinor kom ut kändes livet så underbart, allt var så perfekt och jag älskade livet.
Men snart föll bit för bit, allt de jag lyckats bygga upp under månaderna jag var gravid.
Allt bara förr handlöst framför mig, jag kunde inte annat än sitta och se på när mitt liv bokstavligen föll i bitar.
Ellinors sjukdom, Emils frånvaro och att han stötte bort mig, tappa kontakt med många vänner. Nu ser jag inte mina vänner som vänner längre, mer som bekanta. För vänner står kvar, stöttar och hör av sig. Hälsar på. Ingen, inte en själ har varit här den senaste månaden! Sen kom den där äkliga bruden in i bilden, anledningen till att Emil varit så frånvarande. Sen kom hemlängtan, stanlängtan. Skolan började krångla. Sen insåg jag att min hobby aldrig mer skulle bli något, det var bara tomma drömmar. Sen kom Max bakben, ser hur han blir sämre o sämre. Jag står inför ett tufft beslut där. Och nu har jag insett hur fruktansvärt jag vantrivs här ute. Jag hatar stället, byn och mitt liv här.
Jag trodde verkligen inte jag skulle gå från ett helvete till ett annat. Jag lyckades släppa all skit jag hade och handskas med innan jag blev gravid, jag släppte de och gick vidare. Vidare till något jag trodde skulle bli något bättre. Men nu undrar jag. Jag gick från ett lidande till ett annat sorts lidande. Där de involverar mkt mer kärlek, ilska, besvikelse och sårade känslor.
Många gånger undrar jag vad jag gjorde fel på vägen, vad som kunde gå så snett.
Varför just vi skulle få ett sjukt barn, varför just vi skulle börja stöta bort varandra, varför just vi hamnade här.
Jag är en väldigt filosofisk person, jag tänker mycket. För mkt ibland.
Men jag har inte mkt bättre för mig, jag har lärt mig de genom åren att analysera, tänka och agera rätt. Men de blir ju inte alltid rätt ändå, det har jag märkt. För när känslor kommer in så agerar man väldigt fel många gånger.
Jag vet jag sagt & gjort saker som sårat. Jag vet jag gjort fel. Men jag gjorde så för jag kände mig så avvisad, så ensam och vilsen. Sviken av personen som stod mig närmst. Lurad av den enda jag litar till 100 på.
Att ljuga för mig så gör större skada än för många andra kanske, just för jag är så känslig. För jag blivit bedragen så många gånger. Sviken så många gånger.
Jag är lätt att manipulera det vet jag. Många har också utnyttjat det, tyvärr.
Men jag förstår inte vad fan jag gör fel jämt, varför jag ska behöva genomlida så mycket skit.
Jag vill inget hellre än leva mitt liv med Emil & Ellinor, är de så mycket begärt. Tydligen eftersom de inte funkar.
Nej livet har aldrig varit lätt & inte fan har jag någonsin trott de. Men någon sorts frid och lycka utan massa besvär, tårar och gräl sidan om trodde jag att jag kunde få uppleva, men ikke.
Jag önskar jag kunde spola fram tiden & se hur detta slutar, om de är meningen de ska vara vi. Så jag vet om jag ens ska fortsätta kämpa, för de känns inte som jag gör annat än kämpa för de ska funka. Jag behöver lite mer respons, lite mer bekräftelse.
Jag är en svår person det vet jag. Men jag är inte komplicerad om man bara är ärlig. Jag är inte sur av mig, det verkar så för jag blir ledsen. Istället för visa svaghet blir jag sur och tvär. Inte mer än rätt i mitt läge.
Jag är inte svårt o förstå. Jag är en människa, men mkt känsliga känslor. Svårare är det inte.
Suck var förvirrande detta blev. Aja, klockan är halv fem. Borde kanske sova. Ska vara på BVC till 10.00 :/ Men kan inte sova, för mkt i huvudet efter denna kvällen. Det suger & vara mig just nu.
Men jag älskar min Ellinor, utan henne hade jag lagt mig ner & dött för länge sen <3 Min älskade dotter, min anledning till detta liv :) <3
Gonatt, xoxo J
Allt känns fel, inget känns rätt. Har så många frågot, så mycket frågetecken.
Ska jag göra så, ska jag säga så, hur ska jag göra ens?
Jag fattar inget längre, jag trodde inte de kunde göra såhär ont men samtidigt vara lycklig.
Jag trodde inte heller man kunde älska någon så högt att man blunda för lögner för sannigen gör för ont.
Jag trodde inte det om mig själv i alla fall.
Under graviditeten växte jag som person, mognade på många punkter, jag blev vuxen.
När Ellinor kom ut kändes livet så underbart, allt var så perfekt och jag älskade livet.
Men snart föll bit för bit, allt de jag lyckats bygga upp under månaderna jag var gravid.
Allt bara förr handlöst framför mig, jag kunde inte annat än sitta och se på när mitt liv bokstavligen föll i bitar.
Ellinors sjukdom, Emils frånvaro och att han stötte bort mig, tappa kontakt med många vänner. Nu ser jag inte mina vänner som vänner längre, mer som bekanta. För vänner står kvar, stöttar och hör av sig. Hälsar på. Ingen, inte en själ har varit här den senaste månaden! Sen kom den där äkliga bruden in i bilden, anledningen till att Emil varit så frånvarande. Sen kom hemlängtan, stanlängtan. Skolan började krångla. Sen insåg jag att min hobby aldrig mer skulle bli något, det var bara tomma drömmar. Sen kom Max bakben, ser hur han blir sämre o sämre. Jag står inför ett tufft beslut där. Och nu har jag insett hur fruktansvärt jag vantrivs här ute. Jag hatar stället, byn och mitt liv här.
Jag trodde verkligen inte jag skulle gå från ett helvete till ett annat. Jag lyckades släppa all skit jag hade och handskas med innan jag blev gravid, jag släppte de och gick vidare. Vidare till något jag trodde skulle bli något bättre. Men nu undrar jag. Jag gick från ett lidande till ett annat sorts lidande. Där de involverar mkt mer kärlek, ilska, besvikelse och sårade känslor.
Många gånger undrar jag vad jag gjorde fel på vägen, vad som kunde gå så snett.
Varför just vi skulle få ett sjukt barn, varför just vi skulle börja stöta bort varandra, varför just vi hamnade här.
Jag är en väldigt filosofisk person, jag tänker mycket. För mkt ibland.
Men jag har inte mkt bättre för mig, jag har lärt mig de genom åren att analysera, tänka och agera rätt. Men de blir ju inte alltid rätt ändå, det har jag märkt. För när känslor kommer in så agerar man väldigt fel många gånger.
Jag vet jag sagt & gjort saker som sårat. Jag vet jag gjort fel. Men jag gjorde så för jag kände mig så avvisad, så ensam och vilsen. Sviken av personen som stod mig närmst. Lurad av den enda jag litar till 100 på.
Att ljuga för mig så gör större skada än för många andra kanske, just för jag är så känslig. För jag blivit bedragen så många gånger. Sviken så många gånger.
Jag är lätt att manipulera det vet jag. Många har också utnyttjat det, tyvärr.
Men jag förstår inte vad fan jag gör fel jämt, varför jag ska behöva genomlida så mycket skit.
Jag vill inget hellre än leva mitt liv med Emil & Ellinor, är de så mycket begärt. Tydligen eftersom de inte funkar.
Nej livet har aldrig varit lätt & inte fan har jag någonsin trott de. Men någon sorts frid och lycka utan massa besvär, tårar och gräl sidan om trodde jag att jag kunde få uppleva, men ikke.
Jag önskar jag kunde spola fram tiden & se hur detta slutar, om de är meningen de ska vara vi. Så jag vet om jag ens ska fortsätta kämpa, för de känns inte som jag gör annat än kämpa för de ska funka. Jag behöver lite mer respons, lite mer bekräftelse.
Jag är en svår person det vet jag. Men jag är inte komplicerad om man bara är ärlig. Jag är inte sur av mig, det verkar så för jag blir ledsen. Istället för visa svaghet blir jag sur och tvär. Inte mer än rätt i mitt läge.
Jag är inte svårt o förstå. Jag är en människa, men mkt känsliga känslor. Svårare är det inte.
Suck var förvirrande detta blev. Aja, klockan är halv fem. Borde kanske sova. Ska vara på BVC till 10.00 :/ Men kan inte sova, för mkt i huvudet efter denna kvällen. Det suger & vara mig just nu.
Men jag älskar min Ellinor, utan henne hade jag lagt mig ner & dött för länge sen <3 Min älskade dotter, min anledning till detta liv :) <3
Gonatt, xoxo J
2010-01-25
00:17:41
Idag
Var jag & Emil på bio, såg Har du hört ryktet om Morgans?, faktiskt rätt rolig :D så de var kul!
Uppskattades verkligen o få gjort ngt, så kul :D Tack baby <3 Inte för jag tror du läser min blogg men ändå :P
Så Ellis var hos farmor & farfar under tiden, men hon sov mest, min lilla sömntuta <3
Nej nu ska jag väcka sömntutan o ge henne mat, sen ska jag med pysa i säng! Ska bli sköönt, är så trött o seg i kroppen idag....
Imorgon är de BVC och apoteket som står på schemat. Åker nog med in till stan när Emil ska in o jobba, och är hos mamma ett litet tag men ska ringa o kolla så det är ok imorgon annars får jag stanna hemma eller okupera pappa xD :) haha ;P
Godnatt, xoxo J
Uppskattades verkligen o få gjort ngt, så kul :D Tack baby <3 Inte för jag tror du läser min blogg men ändå :P
Så Ellis var hos farmor & farfar under tiden, men hon sov mest, min lilla sömntuta <3
Nej nu ska jag väcka sömntutan o ge henne mat, sen ska jag med pysa i säng! Ska bli sköönt, är så trött o seg i kroppen idag....
Imorgon är de BVC och apoteket som står på schemat. Åker nog med in till stan när Emil ska in o jobba, och är hos mamma ett litet tag men ska ringa o kolla så det är ok imorgon annars får jag stanna hemma eller okupera pappa xD :) haha ;P
Godnatt, xoxo J
2010-01-24
11:48:41
Gomidda!
Tänkte bara skriva att Ellinor just rullade av sig själv från mage till rygg, haha.
Hon låg i babygymet på magen och så helt plötsligt ser jag hur hon vänder sig :D
Dutti bebis <3
Så nu vet ni de ;D
xoxo J
Hon låg i babygymet på magen och så helt plötsligt ser jag hur hon vänder sig :D
Dutti bebis <3
Så nu vet ni de ;D
xoxo J
2010-01-23
19:10:50
Ångest
Jag orkar inte, de kryper i hela kroppen på mig, jag vill inte.
Jag orkar inte sitta såhär fast ute i ingenmansland alltid. Så jävla ensam och bortglömd.
Jag vantrivs, så vet ni de. Jag hatar denna jävla by, jag hatar bo utanför stan.
Jag vill bara fly, jag vill inte vara här, jag orkar inte det.
Jag har fan glömt vad det betyder och vara social, jag vet knappt vad vänner är längre!
Har fan bara min familj, tacka gud för det i alla fall!
Men fan asså, trodde inte de skulle vara såhär jobbigt, trodde jag kunde ta mig in till stan, viste ju inte att Ellis skulle bli sjuk så vi inte får åka kollektivtrafik. JÄVLA HELVETE VARFÖR ÄR ALLT SÅ ORÄTTVIST?
Emil har åkt till sin kompis igen, han är ju fri på sitt sätt och kan köra hur han vill.
Men har ju förstått vi är för jobbiga & tråkiga att hitta på saker med oxå.
Jag saknar mamma, pappa, Jonas & Jessica. Saknar stan, saknar plantan.
Jag hade inte flyttat ut här om jag visste de skulle bli såhär, att jag skulle bli så isolerad.
Jag orkar inte..... Jag vill inte bo här mer.... Fan asså......
Jag har ju fan bara Ellinor och leva för, inte för det är något bara. Hon är min ängel, jag älskar hennes så högt att de är något sjukt. Jag ångrar inte henne, aldrig i mitt liv. Hon är de absolut bästa som hänt mig, tro mig. Men de känns så, konstigt. Jag vill träffa vänner, folk. Jag vill rida & studera. Gå i skola. För mig är det ren lyx när folk kommer hit, bara av att träffa någon. Men det är sällan, har aldrig kompisar här. Fråga mig inte varför, jag är väl tråkig, jobbig och bor för öde numera.
Nej jag vet inte hur länge till jag orkar detta. Seriöst, det är hemskt, jag orkar de inte.
Vad fan ska jag ta mig till....................
xoxo J
Jag orkar inte sitta såhär fast ute i ingenmansland alltid. Så jävla ensam och bortglömd.
Jag vantrivs, så vet ni de. Jag hatar denna jävla by, jag hatar bo utanför stan.
Jag vill bara fly, jag vill inte vara här, jag orkar inte det.
Jag har fan glömt vad det betyder och vara social, jag vet knappt vad vänner är längre!
Har fan bara min familj, tacka gud för det i alla fall!
Men fan asså, trodde inte de skulle vara såhär jobbigt, trodde jag kunde ta mig in till stan, viste ju inte att Ellis skulle bli sjuk så vi inte får åka kollektivtrafik. JÄVLA HELVETE VARFÖR ÄR ALLT SÅ ORÄTTVIST?
Emil har åkt till sin kompis igen, han är ju fri på sitt sätt och kan köra hur han vill.
Men har ju förstått vi är för jobbiga & tråkiga att hitta på saker med oxå.
Jag saknar mamma, pappa, Jonas & Jessica. Saknar stan, saknar plantan.
Jag hade inte flyttat ut här om jag visste de skulle bli såhär, att jag skulle bli så isolerad.
Jag orkar inte..... Jag vill inte bo här mer.... Fan asså......
Jag har ju fan bara Ellinor och leva för, inte för det är något bara. Hon är min ängel, jag älskar hennes så högt att de är något sjukt. Jag ångrar inte henne, aldrig i mitt liv. Hon är de absolut bästa som hänt mig, tro mig. Men de känns så, konstigt. Jag vill träffa vänner, folk. Jag vill rida & studera. Gå i skola. För mig är det ren lyx när folk kommer hit, bara av att träffa någon. Men det är sällan, har aldrig kompisar här. Fråga mig inte varför, jag är väl tråkig, jobbig och bor för öde numera.
Nej jag vet inte hur länge till jag orkar detta. Seriöst, det är hemskt, jag orkar de inte.
Vad fan ska jag ta mig till....................
xoxo J
2010-01-22
20:25:54
Dagen
Inte hänt så mycket idag, varit hemma. Hunnit göra klart religions uppgiften så nu är den inskickad i alla fall :D
Känns bra att det gick så fort o blir klar med den i alla fall :)
Lilla Ellinor har varit lite kinkig nu på kvällen, säkert magen + trötthet, men nu sover hon i alla fall :)
Känns bra att det gick så fort o blir klar med den i alla fall :)
Lilla Ellinor har varit lite kinkig nu på kvällen, säkert magen + trötthet, men nu sover hon i alla fall :)
Ellinors förmiddagsmål (11.00) idag :) (redan ätit frukost vid sju på morgonen ;) )
Välling, 260ml
Morots puré
Vitaminer & Antibiotika
Enzymer (kapslen i mitten)


Såhär såg de ut när vi var färdiga :) Dutti flicka <3

Ha de gött,
xoxo J
xoxo J
2010-01-21
21:05:01
Vänner & Familj
Det känns så jävla jobbigt, så fruktansvärt hemskt. Jag har alltid varit glad för jag haft så underbara vänner vid min sida, varit så tacksam för jag fått just dem som vänner. Men nu undrar jag, var är dem vännerna? Var är dem jag kunde prata med, som ville umgås med mig, som smsa mig, som brydde sig. Var tog dem vägen?
Ja saker och ting har ändrats, jag har flyttat hemifrån och blivit mamma. MEN varför ändrar det vänskap?
Varför träffas vi aldrig? Varför smsar nästan aldrig någon? Varför känner jag mig utbytbar?
Jag har gått från en väldigt aktiv tjej som red, umgicks med vänner och var social till en ensam mamma sittandes hemma, ensam och utanför allt och alla. Jag börjar ju undra om jag ändrats så mkt att alla avskyr mig helt plötsligt, jag undrar vad jag gör som är så fel eftersom ingen verkar vilja träffas, hitta på något, komma hit eller vad som.
Jag är tydligen en väldigt hemsk person eftersom jag gått och blivit så ensam helt plötsligt.
Det gör bara så ont, jag vill inte känna mig såhär ensam. Jag trodde jag skulle få ha mina vänner kvar, jag trodde verkligen inte att de skulle strunt så i mig efter jag blivit mamma. De är precis som de glömt bort en.
Men så är inte läget, jag går här dag in och ut utan att göra ett jävla skit. Jag är så rastlös att jag inte vet vad jag ska göra längre. Jag får sån ångest ibland att jag bara gråter o gråter, som nu.
Jag förstår inte, jag för verkligen inte de. Var tog vänner för alltid vägen? Hand i hand livet ut? Alltid vi? Står alltid vid din sida? Vart tog de vägen, stannade de i stan medans jag flyttade utanför eller? Eller de försvann när jag valde bli mamma? Känns så, ensam, bortglömd. Utbytbar!
Jag är så glad jag har min familj i alla fall. Även om jag inte träffar dem jätteofta så ringer dem eller skriver. De finns alltid där. Min älskade mamma står stark trots allt skit hon måste gå igenom, önskar så hon kunde få de bättre. Hon förtjänar inget annat än de bästa. En stark underbar kvinna som henne borde inte få utstå sånhär elakhet som en viss person utsätter henne för. Jag förstår inte hur rättvisan är fördelad ibland. Jag älskar min mamma, hon är en stark underbar mamma <3
Sen mina systrar, de känns så konstigt. Jag ska ha två storasystrar, men de känns inte så. De finns inte där, de hör aldrig av. Och på ett sätt vill jag inte de hör av dig, för de lever ett liv med droger och kriminalitet som jag inte vill ha och göra med. Men de är mina systrar, jag älskar dem men de gör ont och är fruktansvärt tråkigt att de lever som de gör. Att vi inte kan ha en normal relation syster till syster. De gånger de försökt bli rena har vi haft så kul, så underbart fina minnen vi har tsm där. Men de höll aldrig länge, tyvärr. De verkar som de trivs med de liv dem lever och gör dem får dem också leva så, jag hindrar dem inte. Men då hoppas jag också att dem vet dem har ingen syster hos mig och vända sig till. Jag måste tänka på mitt eget bästa men framförallt Ellinors bästa. De lever i en värld full att skit som hon inte tål, de bakterier dem har kan göra henne jättesjuk. Så det är faktiskt deras val, jag hindrar dem inte för något. Deras liv, deras val. Bara jobbigt o inte ha en storasyster o prata med, umgås med och bara få ha...
Jag är så tacksam jag har Emil & Ellinor här hemma. Även om jag & emil har våra bråk så älskar jag honom så fruktansvärt mycket. Han är en klippa, han är så duktig. Och jag är så stolt för han jobbar verkligen rlevn av sig för vi ska klara oss. Han är verkligen en bra människa. Och han är min ;) Han är en underbar pappa och en underbar pojkvän. Därför jag blir så ledsen ibland när han inte är hemma, för han är ju den enda jag har vid min sida. Han är min vän, min pojkvän och pappan till mitt barn. Han är mitt allt eftersom alla andra lämnat mig. Men jag är glad ändå, Emil har något få killar har och jag älskar allt med honom. Han är perfekt i mina ögon, jag är hans så länge han vill ha mig, så enkelt är de :) <3
Jag är tydligen en väldigt hemsk person eftersom jag gått och blivit så ensam helt plötsligt.
Det gör bara så ont, jag vill inte känna mig såhär ensam. Jag trodde jag skulle få ha mina vänner kvar, jag trodde verkligen inte att de skulle strunt så i mig efter jag blivit mamma. De är precis som de glömt bort en.
Men så är inte läget, jag går här dag in och ut utan att göra ett jävla skit. Jag är så rastlös att jag inte vet vad jag ska göra längre. Jag får sån ångest ibland att jag bara gråter o gråter, som nu.
Jag förstår inte, jag för verkligen inte de. Var tog vänner för alltid vägen? Hand i hand livet ut? Alltid vi? Står alltid vid din sida? Vart tog de vägen, stannade de i stan medans jag flyttade utanför eller? Eller de försvann när jag valde bli mamma? Känns så, ensam, bortglömd. Utbytbar!
Jag är så glad jag har min familj i alla fall. Även om jag inte träffar dem jätteofta så ringer dem eller skriver. De finns alltid där. Min älskade mamma står stark trots allt skit hon måste gå igenom, önskar så hon kunde få de bättre. Hon förtjänar inget annat än de bästa. En stark underbar kvinna som henne borde inte få utstå sånhär elakhet som en viss person utsätter henne för. Jag förstår inte hur rättvisan är fördelad ibland. Jag älskar min mamma, hon är en stark underbar mamma <3
Sen mina systrar, de känns så konstigt. Jag ska ha två storasystrar, men de känns inte så. De finns inte där, de hör aldrig av. Och på ett sätt vill jag inte de hör av dig, för de lever ett liv med droger och kriminalitet som jag inte vill ha och göra med. Men de är mina systrar, jag älskar dem men de gör ont och är fruktansvärt tråkigt att de lever som de gör. Att vi inte kan ha en normal relation syster till syster. De gånger de försökt bli rena har vi haft så kul, så underbart fina minnen vi har tsm där. Men de höll aldrig länge, tyvärr. De verkar som de trivs med de liv dem lever och gör dem får dem också leva så, jag hindrar dem inte. Men då hoppas jag också att dem vet dem har ingen syster hos mig och vända sig till. Jag måste tänka på mitt eget bästa men framförallt Ellinors bästa. De lever i en värld full att skit som hon inte tål, de bakterier dem har kan göra henne jättesjuk. Så det är faktiskt deras val, jag hindrar dem inte för något. Deras liv, deras val. Bara jobbigt o inte ha en storasyster o prata med, umgås med och bara få ha...
Jag är så tacksam jag har Emil & Ellinor här hemma. Även om jag & emil har våra bråk så älskar jag honom så fruktansvärt mycket. Han är en klippa, han är så duktig. Och jag är så stolt för han jobbar verkligen rlevn av sig för vi ska klara oss. Han är verkligen en bra människa. Och han är min ;) Han är en underbar pappa och en underbar pojkvän. Därför jag blir så ledsen ibland när han inte är hemma, för han är ju den enda jag har vid min sida. Han är min vän, min pojkvän och pappan till mitt barn. Han är mitt allt eftersom alla andra lämnat mig. Men jag är glad ändå, Emil har något få killar har och jag älskar allt med honom. Han är perfekt i mina ögon, jag är hans så länge han vill ha mig, så enkelt är de :) <3
Jenny ringde precis o prata, mycket trevligt måste jag säga :) Uppskattas verkligen när någon ringer då och då. Så tack så mycket :) <3
Nu ska jag sätta mig och plugga lite religion, Ellis sover gott på soffan och Emil är hos kompisar så då sätts de på musik och fram med böckerna. Har faktiskt saknat de så ska bli kul. :)
Ha de bra alla,
xoxo J
Nu ska jag sätta mig och plugga lite religion, Ellis sover gott på soffan och Emil är hos kompisar så då sätts de på musik och fram med böckerna. Har faktiskt saknat de så ska bli kul. :)
Ha de bra alla,
xoxo J
2010-01-20
11:16:47
Nästan nyvakna
Inte mer än snart en timme sen Ellis & jag gick upp.
Fast i och för sig var vi uppe en runda mellan sex o sju men det var bara mat, sen ville hon inte somna
så vi la oss vid tvn så titta vi på den lite, eller ja ellis titta jag somnade nog haha.
Sen sju la jag henne igen och hon sov till halv elva typ :)
Så nu har hon precis ätit och ligger och sprattlar i babygymmet, haha.
Jag sitter och väntar på försäkringskassan ska ringa upp.
Nu när jag tog upp Ellis vid halv elva så under hennes huvud var där en ring av svett, fattar inte hur hon kan svettas så mkt som hon gör. Ändå ligger hon utan täcke i bara pyjamas. Hon ligger i och för sig på ett duntäcke men menar på de borde väl inte göra så mkt :o Men tydligen :P
Aja, får se om jag kan ändra de på något sätt utan attt störa hennes sömn, hon gillar ju de täcket! :)
Måste ha tag i en religionbok också så jag kan göra min uppgift! Irriterande den är borta :/
Men nu ska jag pysa igen, hörs sen.
xoxo J
2010-01-19
18:58:50
Dålig uppdatering!
Tre dagar sen sist, sorry!
Men lördag kväll var trevlig, emil & min familj åt på Gyllena Prag och hade jätte trevligt.
Sen i söndags var jag & emil på bio och såg Snabba Cash, faktiskt rätt bra för vara svensk film iaf :P
Ellinor sov hos farmor & farfar till måndag så hämta Emil henne när han körde Louise (hans mamma).
Sen så körde Emil mig & Ellinor till skolan så jag äntligen fick pratat med rektorn och lärare, sooooo
nu är jag tillbaka :D BACK ON TRACK! :D hihi
Får ev inget slutbetyg men går iaf ut med ett samlat betygs dokument och student till sommar sen kan jag släppa
allt vad som heter skola och helvete :P haha.
Djursjukhuskursen börjar jag också nu, även om han vill jag skulle ta den nästa termin men ikke sa nikke.
Jag ska gå ut till sommaren o veta det är slut för gott nu :P haha
Men sen efter skolan lånade vi mammas bil och körde till malmö och kolla bil. Nice bajs ;)
Idag har jag mest sovit, Ellis var lite kinkig imorse vet inte varför :/ Kanske lite magont how knows?
Hon fick iaf mat vid halv sju sen fram till nio tio låg hon mest och snurrade, gnydde och skrek nån ynka gång. Men så fick hon mat igen sen somnade vi båda o sov till halv två (a) upps ;)
Men de behövdes, är lite "down" så behöver sova lite extra ibland.
Sen kan jag typ inte äta ett piss, allt går rätt igenom, skitjobbigt :/ Ständigt ont i magen också, tråk!
Men sen gick både jag & emil till affären med vagn o voffsing.
Fick se något jag länge fasat, Max bakben/höfter börjar så riktigt dåliga ut. :/ Känns inte alls kul, sitter o hoppas det är något tillfälligt bara, kanske vädret o kylan. Men samtidigt, han är 11år snart så det varar inte länge förens han kropp inte orkar mer :( ...... O beslutet ligger ju på mig, se till att han inte behöver lida o se sanningen i vitögat o låta han somna in... Vill inte riktigt :'(
Men sen gick både jag & emil till affären med vagn o voffsing.
Fick se något jag länge fasat, Max bakben/höfter börjar så riktigt dåliga ut. :/ Känns inte alls kul, sitter o hoppas det är något tillfälligt bara, kanske vädret o kylan. Men samtidigt, han är 11år snart så det varar inte länge förens han kropp inte orkar mer :( ...... O beslutet ligger ju på mig, se till att han inte behöver lida o se sanningen i vitögat o låta han somna in... Vill inte riktigt :'(
Men vi hoppas de e tillfälligt, behöver ju min Musse <3 Vill ha en sommar med han här ute <3 Vi får hålla tummarna för honom!
Men men sånt är livet. Nu ska jag mejla min bror lite bilder från dopet!
xoxo J
Men men sånt är livet. Nu ska jag mejla min bror lite bilder från dopet!
xoxo J
2010-01-16
16:00:21
Orkeslös
Varit lite orkeslös nu i två dagar. Igår var jag bara inne hos mamma några timmar för Emil åkte till några kompisar så pallade jag inte sitta ensam igen så jag drog in till stan. Mamma var ju snäll o körde båda hållen <3
Idag ska vi, emils familj & min familj ut och äta tillsammans på restaurang, kan väl bli rätt kul.
Bara synd jag egentligen inte har någon lust just idag men men de ändrar sig säkert.
Ellinor var kinkig imorse i sängen så jag plocka upp henne och så la hon en jätterap och sen däcka hon direkt.
Haha de var lite roligt faktiskt, lill-tjejen hade ont i magen och behövde lägga en lite rap, hehe.
Just nu ligger hon och sover, hon ska ha mat om en timme innan vi åker in till stan så lika bra och låta henne sova så kanske hon e vaken när vi är i stan så sover hon gått inatt sen, hehe ;)
Nej ha de gött tills vidare!
xoxo J
Idag ska vi, emils familj & min familj ut och äta tillsammans på restaurang, kan väl bli rätt kul.
Bara synd jag egentligen inte har någon lust just idag men men de ändrar sig säkert.
Ellinor var kinkig imorse i sängen så jag plocka upp henne och så la hon en jätterap och sen däcka hon direkt.
Haha de var lite roligt faktiskt, lill-tjejen hade ont i magen och behövde lägga en lite rap, hehe.
Just nu ligger hon och sover, hon ska ha mat om en timme innan vi åker in till stan så lika bra och låta henne sova så kanske hon e vaken när vi är i stan så sover hon gått inatt sen, hehe ;)
Nej ha de gött tills vidare!
xoxo J
2010-01-14
17:46:25
Jobbig dag!
Denna dagen känns verkligen inte bra, gårdagen var någerlunda men slutade mindre bra.
Så jag trodde jag kunde vakna upp till en bättre, men ikke!
Nej detta helvete med skolan, fattar inte varför de ska vara så svårt!
Jag känner mig så jävla sviken av dem, lovade att få hjälp men tror ni de håller de? Nej knappast.
Tidigare har skolan varit ett grymt stöd för mig men nu, känns som de vänt en ryggen.
JÄVLA FITTOR är vad den skolan är......
Men men jag har min lilla plan på hur de komma gå om de inte håller vad de lovat,
jag tänker inte tillåtas o bli behandlad såhär så sker ingen ändring så blir de jäääävligt synd om den skolan!
Jag har ju faktiskt en hel del att använda mot dem om de skulle så vara.
Nej men vad ska man göra. Känns som jag blir utdömd för jag valde bli mamma, men asså vafan?
Vad är felet i att jag valde de? Varför bryr de sig ens, de är mitt liv, mina val, min framtid?!
Att de sen blev lite jobbigare än tänkt med tanke på Ellis sjukdom det är ju inget man kan förutspå.
Jag vill fortfarande klara mina slutbetyg, jag vill fortfarande ta studenten och de skulle bara veta
vilken vilja jag har till o klara de men inte fan låter dem mig bevisa de!!!! :/
Åh jag blir så arg... så ledsen.
Jävla idioter, ska de vara så svårt o hålla sitt ord? Suck asså...
De jobbiga är att de ständigt maler i min skalle om de, vad händer om jag ger upp, vad gör jag med mina betyg,
vad med reducerat program, hur kommer min framtid se ut om jag inte klarar de, varför ger dem mig inte en
chans att visa att jag kan, vad har jag gjort för förtjäna denna behandling, klarar jag mig med bara ett
Så jag trodde jag kunde vakna upp till en bättre, men ikke!
Nej detta helvete med skolan, fattar inte varför de ska vara så svårt!
Jag känner mig så jävla sviken av dem, lovade att få hjälp men tror ni de håller de? Nej knappast.
Tidigare har skolan varit ett grymt stöd för mig men nu, känns som de vänt en ryggen.
JÄVLA FITTOR är vad den skolan är......
Men men jag har min lilla plan på hur de komma gå om de inte håller vad de lovat,
jag tänker inte tillåtas o bli behandlad såhär så sker ingen ändring så blir de jäääävligt synd om den skolan!
Jag har ju faktiskt en hel del att använda mot dem om de skulle så vara.
Nej men vad ska man göra. Känns som jag blir utdömd för jag valde bli mamma, men asså vafan?
Vad är felet i att jag valde de? Varför bryr de sig ens, de är mitt liv, mina val, min framtid?!
Att de sen blev lite jobbigare än tänkt med tanke på Ellis sjukdom det är ju inget man kan förutspå.
Jag vill fortfarande klara mina slutbetyg, jag vill fortfarande ta studenten och de skulle bara veta
vilken vilja jag har till o klara de men inte fan låter dem mig bevisa de!!!! :/
Åh jag blir så arg... så ledsen.
Jävla idioter, ska de vara så svårt o hålla sitt ord? Suck asså...
De jobbiga är att de ständigt maler i min skalle om de, vad händer om jag ger upp, vad gör jag med mina betyg,
vad med reducerat program, hur kommer min framtid se ut om jag inte klarar de, varför ger dem mig inte en
chans att visa att jag kan, vad har jag gjort för förtjäna denna behandling, klarar jag mig med bara ett
samlat betygdokument istället för slutbetyg, hur gör jag nu när jag aldrig kommer kunna söka till högskolan,
men mest, VARFÖR GÖR DEM DE SÅ JÄVLA KOMPLICERAT FÖR ?!!!!
Sätt igång mig, skicka hit uppgifter jag behöver klara för få G, skriv vilka delar jag måste vara i skolan för klara.
Snälla jag kan men dem idioterna måste ju fan också vilja :/
Snälla jag kan men dem idioterna måste ju fan också vilja :/
SUCK orkar inte detta. Är så nära på ge upp, skita i de för vad e meningen?
Jag ensam mot alla på skolan de håller aldrig....
Aja, får väl se ska ju på möte med rektorn på måndag hoppas han har ngt vettigt o säga ! Annars vete fan asså.
Jag ensam mot alla på skolan de håller aldrig....
Aja, får väl se ska ju på möte med rektorn på måndag hoppas han har ngt vettigt o säga ! Annars vete fan asså.
och till något helt annat...........
JAG VILL HA NYA AVSNITT GOSSIP GIRL !!!!!!!!!!!!! Dö på att de först kommer till mars :/
xoxo J
2010-01-13
15:39:10
Cystisk Fibros
Ellinor blev diagnotiserad denna sjukdom den 23november, då var hon precis 1månad o 1dag.
När man har CF utsöndrar slemkörtlarna ett abnormalt tjockt, segt slem och svettkörtlarna ett ovanligt salt svett.
O det är detta sega slemmet som ger komplikationer.
Slemmet täpper igen de små luftrören i lungorna så de fungerar sämre och då samlas där gärna bakterier i detta sega slem så infektioner uppstår.
Detta sega slemmet täpper även igen gångarna i bukspottkörteln och i denna bukspottkörtel finns enzymer som hjälper till o bryta ner maten. Men enzymerna färdas i små fina gångar som täpps igen av detta slemmet och gör att enzymerna inte når fram och födan kan inte brytas ner. Detta resulterar i att näringen inte kan tillgodogöras.
Detta sega slemmet täpper även igen gångarna i bukspottkörteln och i denna bukspottkörtel finns enzymer som hjälper till o bryta ner maten. Men enzymerna färdas i små fina gångar som täpps igen av detta slemmet och gör att enzymerna inte når fram och födan kan inte brytas ner. Detta resulterar i att näringen inte kan tillgodogöras.
CF är en ärftlig sjukdom, båda föräldrarna måste vara friska smittobärare för barnet ska bli sjukt, som jag och emil då tydligen är. Är man frisk smittobärare är det 1 på 4 att barnet blir sjukt. Man kan även få friska barn, eller friska smittobärare.
Vi visste nästan att Emil var frisk smittobärare för hans lillasyster har denna sjukdom, men vi trodde inte, eller i alla fall inte jag, att jag av alla människor skulle vara frisk smittobärare för den har aldrig funnits i vår släkt. Så där står man helst plötsligt med för sen vetskap att man e frisk smittobärare.... Inget trevligt sätt o få reda på det så att säga!
Vi visste nästan att Emil var frisk smittobärare för hans lillasyster har denna sjukdom, men vi trodde inte, eller i alla fall inte jag, att jag av alla människor skulle vara frisk smittobärare för den har aldrig funnits i vår släkt. Så där står man helst plötsligt med för sen vetskap att man e frisk smittobärare.... Inget trevligt sätt o få reda på det så att säga!
Ungefär 1 barn på 4000 föds med CF här i sverige.
CF är alltså en obotlig sjukdom, man kan endast ge mediciner som underlättar och hjälper den sjuka till ett bättre liv. De gäller alltså att medicinera sjukdomens symtom.
Symtombehandling av lungorna är då främst vidga luftrören, lösa segt slem, avlägsna slem och behandla infektioner. Detta görs med hjälp av inhalation, man andas alltså in slemlösnde mediciner och/eller luftrörsvidgande.
Sen har man andningsgympa som kan innehålla andningsövningar, hosttekning, fysisk aktivitet, lägesförändringar, PEP behandling, dränagelägesbehandling och tapotement (bankningar), vibrationer och kompressioner.
Mot infektionsrisken tar den sjuka antibiotika och får speicella vaccinationer eftersom en CF patient blir sämre för varje infektion i luftvägarna.
Mot matsmältningssymtomerna tar patienten enzymer, vitaminer och extra energitillskott i form av fettrik föda och /eller näringsdrycker.
I längden påverkas mer än bara mage o lungor. Sammanlagt påverkas, lungor, luftrör, lever, bukspottkörtel, tarmkanal & fortplantningsorgan.
Detta är väl de mesta i kort omfattning. Sen är ju CF en väldigt individuell sjukdom den varierar från person till person. Visa blir inte drabbade i lungorna, visa har en fungerande bukspottkörtel.
Ellinors bukspottkörtel funkar inte, där är mycket lite aktivitet. Men än är hennes lungor fria, hon har bara lite slem i luftvägarna.
Ellinor får enzymer till var måltid.
Hon får antibiotika 3ggr om dagen, vitaminer varje morgon.
Sen ska vi ha andningsgympa två gånger om dagen men de blir oftast bara en gång.
Där hon inhalerar slemlösande medel utspätt i natriumklorid.
Hon äter mkt mer än de i hennes åldersgrupp, ca 200ml per måltid ibland ända upp till 300ml.
Vi har även börjat med burkpureer för hon ska få lite mer mättnads känsla.
Hon äter mkt, vilket gör hon bajsar mycket också och det är inte avföring som vanliga små bebisar kan jag ju säga.
Hon svettas väldigt mkt, fryser man kan man hålla henne så fryser man inte längre, hon är som ett ånglock ibland.
Vi ska även se till att hon tränar sina rygg & nackmuskler så hon ligger mkt på mage.
Andningsgympan är nog de som tar mest tid under dagen.
Med för o efterberedelser tar de nog närmare en timme.
Hon ska inhalera 2minuter åt gången, 3gånger. Mellan dessa omgångar ska jag se till att hon tar djupa andetag så vi sitter på en stor boll och hoppar upp o ner. Sen efter de sitter hon i mitt knä och jag håller ena handen på övre delen av bröstet och den andra som stöd för magmusklerna. Sen ska jag följa hennes utandning o trycka lite lätt med den övre handen så hon får lite mer styrka i utandningen som hjälper slemmer o röra sig.
Sen när vi bytar blöja eller leker med henne sträcker vi hennes muskler och tränar dem på olika sätt vi lärt oss.
Så det är mkt jobb med ett sjukt barn kan jag väl lugnt säga. Men jag är av inställningen att allt som hjälper Ellinor är jag beredd o göra. Allt för hon ska få en så bra uppväxt så möjligt trots denna sjukdom.
Tror detta var allt, annars har ni frågor så var inte rädda och fråga!
xoxo J
2010-01-12
22:13:39
Ledsen
för den dåliga uppdateringen. Men jag är så trött och hängig att jag inte orkar ett piss just nu.
Var i alla fall på skolan idag men fick inte pratat med den jag skulle, blir på måndag istället.
Aja, ska börja fixa vällingen för ikväll o inatt och hennes mediciner för ikväll o imorgon bitti.
xoxo J
2010-01-10
21:53:45
Tankar...
Måste bara skriva lite för satt innan i soffan med Ellis i knäet, jag låg ner och hon satt med ryggen mot mina ben.
Och det bara slog mig hur lyckligt lottad jag är, hur lycklig jag är.
Jag har väldens underbaraste dotter, hon kan alltid göra mig glad även om jag sitter och gråter.
Ett litet leende och hjärtat bara smälter, hon är ett mirakel i mina ögon.
Så bara låg jag där och hon satt där och titta på mig, och så bara började hon stor le och ögonen tindrade av glädje.
Jag vet inte vad det var som var så roligt men de bara fick mig och smälta, det är fantastiskt hur mkt man kan
älska ett barn asså.
Det känns så bra också för det är jag som burit fram henne, jag och emil har skapat henne tillsammans.
Tänk att vi kunde få något så fint, underbart och så gudavackert.
Även om hon har sin sjukdom, men hon kan vara hur sjuk som helst eller hur frisk som helst, hon är min dotter
och inget kan någonsin ändra det. Och glad är jag för det!
Även om vissa dagar är hemska och det känns som allt är mitt fel som bar på henne, att jag inte kunde bära
fram ett frisk barn. Men någon stans vet jag att det inte är mitt fel, men det är nog en del i prosesen att bearbeta
alla dessa känslor och tankar man får i samband med ett barn diagnotiseras med en sånhär sjukdom.
Jag är i alla fall världens lyckligaste som har en sån underbar dotter, och att jag har världens bästa pojkvän.
Så sätt har jag allt man kan begära, jag mår bra och är lycklig med det jag har. Jag har nog mer än förväntat också.
Livet har sina upp och ner gångar, men så länge jag har Emil och Ellinor vet jag att jag kan ta mig igenom allt,
inte en tvekan om saken!
Så nu vet ni de.... :)
2010-01-10
21:38:59
Söndagen avklarad :)
Då var denna dagen snart slut också, det har verkligen gått jättefort!
Döpte lilla Ellinor idag då, hon sköte sig utmärkt hela cermonin, sa inte ett ljud somnade till och med en stund.
Älskade lilla bebis, hon är så gudasnäll!
Sen kalaset efter var trevligt, massa trevliga vänner och släkt och allt det där! Mycket uppskattat!
Fick jättefina paket också till Ellis, jättefina saker! TACK allihopa!
Ett speciellt tack till mamma som hjälpt till mest både igår och idag, du är en klippa kära mor :)<3
Ellinor somnade när vi kom hem vid typ tre fyra tiden och sov fram till åtta, trött bebis!
Men det är inte så konstigt hon blir rätt trött av sin antibiotika och hon vaknade halv nio i morse och var
vaken nästan hela tiden fram till två tiden. Sov kanske sammanlagt en timme och det är väldigt lite för henne.
Men då kanske hon sover gott inatt också min lilla ängel! <3
Imorgon var de ju tänkt jag skulle in till skolan men eftersom Emil ska iväg och fixa med jobbet på morgonen
blev de ändrat så vi får stanna hemma, men kanske lika bra så vi båda får sovit ordentligt.
Så blir de nog skolan på tisdag istället ! Ska minsann ta tag i dem nu, är lite irriterad på detta!!!!
Aja nog för idag, se om jag hinner skriva ihop en lite sammanfattning på Ellis sjukdom imorgon. Vi får se
vad humöret och dagen tillåter!
Ha de gott alla, och tack till er som var på dopet idag! KRAM på er!