ellismamma

2013-06-29
22:44:21

mamma & pappa
Jag har världens finaste föräldrar. De finns alltid där, dag som natt.
De stöttar mig, hjälper mig och ger mig massa goda råd och bollar ideer med mig. De dömmer mig aldrig.
Jag älskar min mamma o pappa något obeskrivligt och hoppas att jag en dag ska kunna ge igen för allt de ständigt ger mig. För all hjälp och uppbackning.
Dem är mina klippor och jag vet inte hur jag någonsin ska klara mig utan dem.
Jag är stolt över att vara deras dotter, och mina barn har världena finaste o snällaste mormor o morfar.

Tack mamma o pappa för allt.
Jag älskar er, mer än ord någonsin kan beskriva <3

2013-06-27
21:24:04

Kontroll?
Vad är kontroll? Vad kan vi kontrollera och vad är utom vår kontroll igentligen?
Jag är en väldigt kontrollerande typ av mig, jag vill veta allt runt mig för inte missförstå eller göra någon illa.
Jag är en person som är så rädd för förlora något, förlora kontrollen av en situation. Jag är väldigt rädd alltid.
Men jag har mycket på sistone funderat på detta kring att kontrollera allt, det sliter ut mig totalt.  
När Ellinor opererades nu sist och Emil var inne med henne på uppvaket, jag höll på att klättra ur skinnet för jag inte kunde vara med, se, höra och kontrollera henne. 
Just kring hennes sjukdom kan detta kontrollbehov ta kol på mig, jag vill bara göra allt själv, kolla allt själv, fixa allt själv men i längden blir det för tungt och bära. Jag klara lixom inte 24timmars vakt på henne för det tar bara livet av mig.
Men där är många andra situationer, mitt förhållande till exempel. Jag vill gärna hålla koll, det tog på oss i början och efter en incident blev det värre men nu... Jag har lixom släppt det. All den kontrollen jag vill ha kan ibland slå  upp i en ångest attack men jag handskas med det. Sen släpper jag det. För min sambo är en egen person, som också behöver sitt utrymme och jag litar på honom, igen. Efter allt så är han ju ändå här med mig, <3
 
Men jag kommer ofta på mig själv att försöka kontrollera alla lägen, ibland får jag backa mig själv för inte verka för frågvis eller liknande.
Så undrar jag ibland, hur mycket kan man klara av och kontrollera innan de slänger en i väggen? Hur mycket vi igentligen inte kan kontrollera, jag menar inget går ju direkt att förutspå? 
Jag vill bara ha kontroll på läget, på min familj, på mina vänner. Men har lärt mig släppa mycket, mycket för jag lärt mig prioritera, därbland min dotter och min son.
Men det är lite skrämmande hur ett kontrollbehov kan påverka en.....
 
 

2013-06-26
23:33:41

SUCK
har försökt ladda upp två ggr nu med lång bra text men lyckas klicka bort de var gång så nu får ni lite bilder bara så skriver jag mer en annan dag!












2013-06-07
11:53:42

över för denna gång!
Sitter i Lund där de dragit nålen på ellis. Så för denna gång är det äntligen över! Nu ska vi njuta av sommarennoch hoppas vi slipper mer iv kurer denna sommar :)

Nu ska Jamies dop börja planeras för det är den 30juni sen efter det börja planera flytten!
Jag spånar redan i vilka färger barnens rum ska vara i och vilka eller vad för vägdekorer jag ska välja till dem. Även vårt sovrum och hall ska målas i nya huset.

Nåja! puss så länge

2013-06-03
22:58:18

Sjukhus & radhus
Hello.
Idag har vi varit och skrivit på papper för ett radhus här i Billesholm! :)
Vi gjorde det att Ellinor fick vara med sin farmor och faster under tiden och dem skulle ner till sjukhuset i Lund med faster som har samma sjukdom som Ellinor. Så vi kunde läsa och fixa med alla papper hos mäklaren, banken och vår nuvarande hyredvärd i lugn och ro.
Men Ellinors lilla resa ner slutade på akuten för hennes del, för läkaren (faster & Ellis har samma) tyckte inte hennes operationssår på halsen såg bra ut så de blev skickade till akuten. Där satt de mestadels av eftermiddagen och kvällen. Togs prover och skit.
Men de fick till slut komma hem, med fortsatt behandling men vi ska ner imorgon IGEN för kontraströntgen då de tror slangen i halsen ligger fel. SUCK!
Så vi får väl se vad morgondagen säger, HOPPAS verkligen den ligger okej så vi slipper ett ingrepp till på min stackars lilla tös. Lider så hemskt med henne, förstår inte varför hon ska ha sån hemsk otur jämt...
 
Aja, jättesnällt av farmor och faster att fixa allt där nere eftersom jag var lite fast här uppe i Billeshåla. 
Men det är lite jobbigt för mig, jag har sånt kontrollbehov när det gäller Ellinors sjukdom/mediciner/sjukhusvistelser att jag vill så gärna vara med hela tiden på allt för kunna höra vad som sägs, bestäms och ge rätt info.
Så det var tufft för mig men jag stod ut :)
Jag fick lite ensam till med Jamie, vilket alltid e mysigt. Vi badade och myste i soffan <3
Hann även tvätta och hänga lite samt vika lite :)
 
Nu ska jag strax bort de sista droppet på Ellis och spola rent slangen innan jag hoppar i säng. 
Imorgon blir det BVC, MVC och sen Lunds sjukhus för kontraströntgen sen sist ska jag till stan och sova där med barnen för min lillasyster tar studenten på onsdag. & min storasyster från göteborg kommer ner :)
 
Vi hööörs!
 
finaste syrran på balen förra veckan <3
 
finaste lillfisen på sjukhuset  förra veckan <3
 
min tappra tös <3

2013-06-02
23:50:55

helg
Ja då var helgen också över, pust!!

I lördags hjälpte vi mamma att flytta så det var full rulle hela dagen Kom hem vid 9 tiden på kvällen och upptäcker att ellinors nål i porten inte satt bra och hade blödit.
Ringde farmor som är mer insatt i detta och hon kom och kikade. Hon ringde avdelningen i Lund och det bestämdes att nålen skulle plockas.
Så jag ringde avd. imorse och vi fick besked att vi skulle komma ner vid 2. Så fick hon en ny nål.

Det är eb jobbig tid just nu. Ellinor har gråtit hysteriskt två dagar (när vi plocka nålen och när ny sattes) och det tär på mitt psyke. Jag vill bara kasta med allt runt mig, slå på saker, skricka och gråta med henne. För det är inte rättvist. Inget barn ska behöva gå igenom detta.
Jag lider så med henne. Önskar så jag kunde ändra på saker och ting.
Men jag kan inte göra ett skit mer än sitta och se på, försöka trösta min stackars lilla dotter.
Hon är tapper och modig. Tur är väl det för hon föddes in i en fajt jag hoppas hon vinner.
Älskade dotter <3

Så nästa helg när kuren är över hoppas jag vi slippper detta på länge så vi båda kan återhämta oss. Jag känner hur mitt psyke inte pallar mer. Hur min kropp försöker säga ifrån. Men envis som jag är tar jag alltid ett djupt andetag biter mig i läppen och fortsätter kämpa. Det är sån jag är. Envis, stark.

Nu ska jag försöka sova lite innan klockan ringer för medicin eller Jamie vaknar för ammning.

Natti.vi hörs...